likekindergarten

Haha, håller på och laddar ne.. ehm, jag menar att jag köper lite ljudböcker såhär på kvällen:

- 100 Ways to Motivate Yourself
- Bröderna Lejonhjärta, Astrid läser (!)
- Economics 101
- Ernest Hemingway, collection of short stories
- Learn Thai

Hepp, nu ska jag ut och promenera. Juno soundtracket och Kate Nash i öronen blir nog bra.
Hejs.

Kristoffer, 4 år ur Gamla tanter lägger inte ägg:

Om man inte tänker med hjärtat kommer molnen att börja smälta snart.

Så himla fint på något sätt, tycker ni inte?

Whooa.
Detta här med skype, msn och telefonkonversationen till cirkus halv fem på natten/morgonen känns sådär bra, snacka om att jag har vänt på dygnet totalt. Mathilda kom in och väckte mig halv tolv och då var jag helt död, medan hon hade fått sitta uppe själv i nästan två timmar. Schyssta klubben liksom... Senare tittade Maria återigen förbi för lite hjälp med sitt projektarbete, och nu är åtminstone mitt jobb färdigt. Det blev ganska så bra, och Maria verkade jättenöjd så det är alltid kul.

Igår åkte jag till stan och mötte upp Sofie, vi gick lite ärenden, åt glass och sedan hem till henne där det blev ytterligare Stockholmsplanering och lite allmän catching up. Var så himla längesedan vi sågs, och vi pratade väl mest i munnen på varandra hela tiden :) Tycker så mycket om henne. På kvällen när jag åkt hem kom Maria över och vi bestämde oss för att vi ville se Michael Clayton, mest för att George Clooney är snygg. Det visade sig att ingen av oss egentligen gillade den, då vi båda låg sovande i min säng efter en fyrtio minuter. Vi bestämde oss istället för att se ett par avsnitt av Sex and the City, och det lyckades vi minsann hålla oss vakna till.

Ikväll åker har jag bjudit in mig själv till Alingsås, det blir nog trevligt.

arvid är en bajs.

Idag har vart en riktigt go dag.
Åkte iväg och bowlade med sju sköna grabbar och tjejer och det vart riktigt nice! Som vanligt så blev jag bara sämre och sämre ju längre in i spelet vi kom, vilket är helt ologiskt men det är så det funkar för mig. Vi körde killarnas totala poäng mot tjejernas, på grund av det faktum att dom hade varit jättekaxiga och trott att dom skulle vara bäst i världen ungefär. Tyvärr visade det sig att dom faktiskt vann, men med fjuttiga 30 poäng, så jag tycker egentligen inte att det räknas. När vi var klara åkte jag hem och åt lite mat, för att sedan bege mig till Johan på kvällen dit fem av oss återvände för lite Aliasspelande och filmtittande. Alias var förövrigt sjukt kul, många felsägningar och dumförklaringar som vanligt. Såg senare på The Illusionist som också var riktigt bra. Jag gillade den skarpt.

Promenerade senare hem under en stjärnklar himmel och snön gnistrade i ljuset från gatlyktorna. Det var fint.

I ett försök att komma över min ilska över hur boken slutade, och det faktum att det började råsnöa igen, så satte jag på hög musik och började städa upp rummet. Det flöt liksom på ganska så bra ett tag, men det är just det där "ett tag" som är problemet. Jag städar aldrig någonsin klart mitt rum, utan det blir alltid halvstädat, för att dagen efter vara ordentligt nedstökat igen, med kläder och papper och annat skit i en enda röra mitt på golvet. Jag tror att, totalt sett, så är mitt rum städat max två veckor om året, och mina vänner vet att detta faktiskt är bokstavligt talat. Det är hel sinnessjukt, och jag tror att det ligger någon slags förbannelse över mig.

Men egentligen, om man tänker efter, så trivs jag nästan bättre när det är stökigt, det blir liksom så mycket lättare att hitta saker och ting om allt redan ligger framme, dvs. redan ligger på golvet. Jag tror att om jag hade plockat upp och in alla saker så skulle jag aldrig hitta dem när jag faktiskt behövde det. Trots detta så ska jag faktiskt försöka städa upp sista halvan med, det gör trots allt min mor väldigt glad när mitt rum är städat, och i och med att jag tigger stockholmsresa med allt som det innebär av henne, så tycker jag att det är en god idé att hålla sig på god fot med henne nu.
Hejs!

ALLTSÅ JAG FÅR SÅDAN ÄCKLIG PANIK.
Om någon inte har läst boken än, och inte vill veta vad som händer, så sluta läsa nu!

Varför slutade boken som den gjorde? Orka att Harry gifte sig med Ginny, Orka att Hermione och Ron är gifta med barn, Orka att harrys barn är döpt efter Dumbledore och Snape, Orka att han inte dog!!! Vad hände liksom? Orka att det är värsta snuttiplutt slutet, Orka att den ena visst kunde leva om den andra inte överlever, Orka att Harrys barn och Rons barn är kusiner, Orka att alla är lyckliga!!! 

Framförallt: Orka att detta är det sämsta tänkbara slutet, och Orka att Dickson ljög för mig, att det inte slutade som han sa! Jag får panik!

Phew.
Har sysselsatt mig med att läsa sista Harry Potter boken nästan hela dan idag. Varje gång jag tar upp dessa böcker så förstår jag inte hur man möjligtvis kan vilja göra annat än att bara läsa dom dagarna i ända, det är så fruktansvärt bra! Är i alla fall i upplösningen nu, har väl en 90 sidor kvar ungefär, och det är så spännande (trots att min engelskalärare faktiskt berättade hur den slutar)! Men nu har läspausen varat alldeles för länge, tillbaka till hogwarts!

Jag känner mig som en boll som bara rullar fram. Känns som om jag inte gjort annat än att ätit godis och påskmat sen i torsdags, och ännu är äggen inte tomma. Det är helt galet.

Men glad påsk på er!

Det är lov. Så sjukt härligt.
I torsdags var sista sega skoldagen som faktiskt visade sig bli ganska intressant. Vi blev släppta tidigare från engelskan, så i väntan på att svenskan skulle börja satt jag och pratade med Ingrid i en fyrtio minuter ungefär. Det är kul, för vi brukar inte prata överdrivet mycket med varandra, men när vi nu gjorde det så var det värsta seriösa och djupa samtalet. Vi diskuterade nån form av personlighetsfrågor, och det var ganska så intressant faktiskt. Om jag hade träffat mig själv, hade jag tyckt om mig då eller bara tyckt att "fy sjutton vilken jobbig tjej"? Vad tycker och tänker folk egentligen om mig? Vilka umgås med mig för att de verkligen tycker om mig, och inte för att dom "måste"? Vad var folks förstauppfattning om mig, och har den förändras? Förändrades det till det bättre eller sämre? Vi pratade om hur man gärna hade velat veta vad folk sade om en bakom ens rygg, och om det var positiva eller negativa saker. Vidare kom vi på att det skulle vara sjukt intressant att gå fram till en bekant/kompis och ge denne en fri minut. En minut att säga allt vad dom tyckte om en, allt som är irriterande eller jobbigt, utan några som helst konsekvenser. Fatta vad mycket man skulle lära om sig själv, och hur man hade kunnat utvecklas om man fick reda på att de flesta irriterade sig på samma grej. Frågan är dock om man hade kunnat ta svaren.

Dagens djupa samtal slutade inte heller där, utan på svenskan hade vi diskussion om Siddhartha, boken som i just nu läser, och hur han träffar på en lyxprostituerad som lär honom kärlekens konst. Vi började tala mycket om kärlek, vänskapskärlek vs. relationskärlek. Kom då att tänka på något annat intressant, och det är ifall det finns någon form av "kärleks hierarki". Finns det någon kärlek som är starkare än någon annan? Jag vet inte, vad tror ni? Ligger vänskapskärlek över familjekärlek, och vart skulle du i så fall placera kärleken man känner till sin partner? Det sägs ju att kärleken en mor känner till sitt barn är den starkaste, är det så? Och tror ni att det är möjligt för en pappa att älska sitt barn lika mycket som mamman? Det kanske är sjukt fel att tänka såhär, och jag säger inte att något är mer rätt än det andra, jag tycker bara det är lite intressant. Dessa diskussionerna var på ett sätt sjukt lärorika, och det är alltid faschinerande att höra vad andra tänker och tycker i dessa frågor. Men nog om det nu.

Idag har varit en lång dag. Var uppe vid halv nio och tog bussen in till stan vid tio där jag köpte kombinerad påsk och födelsedagspresent till Maria. Tog sedan bussen hem igen, för att direkt åka hem till min söta farmor för årets höjdpunkt: Lammiddag! Alla kusiner utom den store var där, och det var trevligt att träffa dom igen. Vid halv sju åkte vi hem där jag snabbt bytte om och traskade över till Maria för hennes middag. Det var lite nojigt, för jag kände som sagt inte hennes kompisar, men det visade sig bli en sjukt trevlig kväll med många skratt och roliga berättelser. När vi sedan skulle lämna av folk vid bussarna var det mindre kul då det var riktigt kallt och blåsigt ute. Maria räddade mig dock då jag fick låna hennes pälsjacka (nu fattar jag varför djuren inte fryser - den var så sjukt varm!), kofta och halsduk. Vi klarade oss hem igen utan att blåsa iväg och nu är jag redigt trött. Lång dag som sagt, och jag ser riktigt fram emot att få sova ut nu. Och jag förstår inte heller hur jag lyckats skriva så mycket, det är helt sinnessjukt.

Hoppas jag inte tråkat ut er totalt! Godnatt på er alla, och framförallt:
Glad Påsk!

Ikväll kom Maria över för lite hjälp med sitt projektarbete. Det var kul, både att träffa henne, och att få lite insikt i vad hon sysslar med. Nu kände jag dock att klockan började bli lite mycket, så jag fick skicka iväg henne hem igen, och trots blotta tjugo meter hem till henne så var jag tvungen att stå i dörren för att se till att hon kom fram hel. Hon är för söt, haha. På lördag fyller hon nitton, och på fredag vankas det middag för henne på kvällen. Det ska bli kul, men något skumt då jag knappt känner några av hennes kompisar. Men det blir fint.

Nu ska jag sova och ladda upp för ännu en dag fylld av håltimmar. Imorgon blir det tre timmar och fyrtio minuters dötid, konstigaste veckan någonsin.
Godnatt.

Bästa vännen Sofie och jag har kommit på att vi vill åka upp till Stockholm i April och se Kelly Clarkson när hon kommer hit. Så just nu sitter vi och kollar tågbiljetter och boendepriser osv. Det känns så himla kul. Även om jag inte tycker att det senaste albumet är lika bra som de tidigare så är det lite en principsak för mig att åka som den AI nörd jag är. För övrigt var jag på min första konsert någonsin med samma tjej. Westlife. Haha, det var tider det.

Idag när jag kom till skolan, av misstag en timme för tidigt bör tilläggas, så fick jag höra att vår engelska lektion var inställd. Eftersom vår mattelektion också skulle vara inställd, och sista lektionen inte började förrän sex timmar senare, så kände jag att det inte var någon idé att stanna. Så jag åkte hem igen. Ganska segt att ha gått upp så tidigt och åkt in till stan i onödan, men samtidigt riktigt skönt att kunna vara hemma. Har kollat lite Greys och gjort cupcakes som jag tänkte bjuda familjen på ikväll. Ska se till att läsa lite Siddhartha med, det är nog enda läxan jag har, helt sjukt skönt! Och som om inte det vore nog så är det nu bara två skoldagar kvar, sedan är det äntligen lov, så otroligt gott!

Jag avskyr vad dom gjort på bilddagboken. Totalförstört sidan har dom gjort.

Med det sagt kan jag ju övergå till att berätta om den fina helgen jag haft. Strax efter klockan sex i fredags befann jag mig i Alingsås, ty 3G konferansen skulle äntligen starta. Jag hade världens största, fånigaste flin klistrat i ansiktet för att jag var så glad, och ju fler bekanta ansikten som dök upp, ju större blev smilet. Framförallt var det ju otroligt kul att träffa de fina Herrljungaflickorna igen, det var för längesedan sist. Klockan sju hade vi vårt första möte med Marcus Olsson som pratade, sjukt bra kille, diggar han skarpt! Senare på kvällen var det konsert med SPEKTRA som jag längtat efter att äntligen få höra, och även Christoffer Hiding var där och sjöng. Dagen avslutades med fika, och runt klockan två var jag i säng, då jag misstänkte att följande natt skulle bli sen..

Lördagen flöt på med grymt mycket kul, tjejfrukost, Willyspromenader med supersköna människor, kortspelande, kinderäggskrig och stadsvandringar. Klockan fyra satt jag och tjejerna bänkade på första rad då det var dags för sex, snisk och snusk seminarie med Marcus, och även det vart bra. På kvällen efter mötet var det konsert med Bob K som faktiskt var riktigt grymma! Kunde dock inte hålla mig helt fokuserad då jag visste vad som senare väntade, nämligen den inspelade melodifestivalen på storbild! När det drog igång satt jag bänkad längst fram och stämmningen vart grym i rummet där en 100 personer knödde. Jag bara njöt. Enda tills dom ropade upp att Charlotte vann, då traskade jag trotsigt och surt ut därifrån. Så illa. Resten av natten underhöll ett gäng av oss med att ha talkshow, dansa kycklingdansen, köra maffia och andra trevliga grejer. Som förutspått så var jag inte i säng förräns klockan fem, och att vara uppe klockan åtta dagen därpå var lagom populärt..

Konferansen avslutades morgonen därpå, då jag också gjorde det coolaste jag någonsin gjort! Jag klarade nästan kuben! En hel sida och två lager färdiga, och jag var stolt som en tupp! Feta credd går till Ida som talade mig igenom denna succéhistoria. Efter gudstjänsten sa jag hejdå till Herrjunga som hade ett tåg att passa, och sedan satt jag och fika med Alingsåsarna i 3-4 timmar, innan jag själv traskade iväg till mitt tåg. Solen sken och trots att jag var rejält trött så var jag glad, det var en fin helg minsann!

Och efter denna långa utläggning av min helg så går jag till sängs. Godnatt.

Rascal Flatts. 
Ibland lyckas dom göra så vackra, mäktiga och hjärtskärande låtar att det är skrämmande.
Jag älskar dom. Jag ryser, jag gråter till dom. Jag kan inte hjälpa det, dom är bara så bra.

Sarabeth is scared to death
Cause the doctor just told her the news
Between the red cells and white, something's not right
But we're gonna take care of you

Six chances in ten it won't come back again with the therapy were gonna try
It's just been approved, it's the strongest there is
I think we caught it in time

Sarabeth is scared to death
As she sits holding her mom
Cause it would be a mistake for someone to take 
A girl with no hair to the prom

For, just this morning right there on her pillow,
Was the cruelest of any surprise
And she cried when she gathered it all in her hands,
The proof that she couldn't deny

Sarabeth closes her eyes
And she dreams she's dancing
Around and around without any cares
And her very first love was holding her close
And the soft wind is blowing her hair

#1. Människor förändras. På både gott och ont. Det inkluderar även oss själva.
Om jag för två år sedan hade kunnat se hur jag är idag, hade jag gillat det då?

#2. Tänk vad mitt liv skulle sett annorlunda ut om jag inte valt att gå IB.
Tänk alla människor jag aldrig mött, alla skratt jag inte haft, allt det bra som inte fått äga rum. Jag skulle ha utvecklats åt ett annat håll, inte vara den jag är idag. Vem är jag? Vem skulle jag ha varit? Läskigt.

#3. "Att få se sig själv ur sin fiendes ögon skulle vara det nyttigaste man kan göra"
Ungefär så stod det på en blogg tillhörande en bekant till mig. Jag tror hon har väldigt rätt. Tänk vad mycket man skulle lära om man fick se sig själv ur andras, dock inte bara sina fienders, ögon. Så mycket man skulle inse, så mycket man skulle förstå.

Förlåt för flummiga, icke välformulerade tankar, men klockan är snart tolv. Jag bara tänkte.

I'm gonna stop lookin' back and start movin' on
And learn how to face my fears
Love with all of my heart, make my mark
I wanna leave something here

Go out on a ledge, without any net
That's what I'm gonna be about
Yeah I wanna be runnin' when the sand runs out.

'Cause people do it everyday
Promise themselves they're gonna change
I've been there, but I'm changin' from the inside out

That was then and this is now
I'm a new man, yeah, I'm a brand new man
And when they carve my stone they'll write these words
"Here lies a man who lived life for all that its worth".