John Mayer - Half of my heart

Klockan är mycket och jag tänker inte skriva någon roman här känner jag. Har haft en väldigt trevligt helg och imorgon åker jag till London. Kollar i min kalender och konstaterar att hela nästa vecka är kick-ass. Taylor Swift konsert om 20 timmar give or take. Ja, tack, det blir mycket bra så!


Like the left behing colors in the sky when the sun is gone

Haha, världens mest oproduktiva dag. Skojar inte, fattar inte alls hur det är möjligt att göra så fruktansvärt lite under så lång tid som en dag ändå är. Lagade mat med Jimi gjorde jag dock. Aldrig igen. Jimi friterade sådanadär potatisbollar och när han var klar så sprängdes dom, skojar inte, dom poppade som små popcorn allihopa så att kvar på tallriken var bara massa skal. Allt innehåll, dvs potatispopkornen, satt på väggar, golv och tak. Helt sjukt. Min bulgur ville tydligen inte heller samarbeta för den ended up all over the floor i stället för på min tallrik. Dubbelfail. Det var helt enkelt ett smärre kaos i köket ett tag där, men ändå så hysteriskt kul. Ni skulle sett hur potatisarna flög. Sjukt. I alla fall. I övrigt har jag inte gjort något som jag sa att jag skulle. Röjt lite på rummet, men någon vidare storstädning kan jag då inte skryta med. Om en timme ska jag kolla på Paradise Hotel och mer händelserik än så blir därför inte min måndag.

A smell of wine and cheap perfume

För er som undrar och inte undrar tänkte jag nu berätta att större delen av denna söndag har jag spenderat med Olivia och hennes tokmysiga familj. Himla härligt kan jag tala om och vi har även lyckats få klart allt inför vår Londonresa, så nu är det bara att vänta tills det blir måndag och sedan åker vi iväg. Hur bra som helst känns det, ska ni veta! I övrigt så har jag sovit ganska länge idag på grund av ett trevligt nattsamtal som faktiskt fick mig på väldigt gott humör trots att det kanske inte borde. I övrigt har GLEE musik gått på repeat ikväll, speciellt deras Journey cover som är himla fin. Men resten är ganska så väldigt bra det med och när jag youtubade lite lätt så hittade jag ett så himla skönt klipp som jag tänkte posta längst ner. Underbart! På tal om underbart eller egentligen mest skräckinjagande så börjar en ny säsong av Paradise Hotel om tio minuter. Jag har aldrig sett ett enda avsnitt av denna avskyvärda serie men trots detta så tänkte jag kolla ikväll vilket ju egentligen är helt meningslöst. Men så blir det. Imorgon är jag ledig och funderar därför på att ta tag i lite vettiga saker. Typ tvätta, städa rummet och göra det där sabla syntestet som jag aldrig orkar iväg på. Troligtvis kommer jag göra väldigt lite vettiga saker. Bra så!


Och jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag är

(Ang. rubrik: Håkan ÄR bra. Faktiskt.)

Hjälp vilken fartfylld kväll det blev och vem visste egentligen att det kunde vara så intensivt att agera bulltant? Det var alltså café i kyrkan och Linda och jag ansvarade för fikat. "Räkna med att 20, max 25 personer kommer", sade vår ungdomspastor och vi kände inte att vi hade någon anledning att misstro honom. Men oj vad fel han hade i sina beräkningar kan jag tala om! Klockan sju fullkomligt vällde det in folk, tror jag räknade till typ 50 pers, exklusive alla sockersugna ungar dom hade med sig. Fikat tog slut på två röda och vi fick i panik länsa alla frysar i en desperat jakt på bullar, kakor eller annat ätbart. Tack vare Anna och Samuel som hoppade in och hjälpte oss blev det inte alltför stressigt, utan snarare väldigt roligt. Mycket blandat folk, härligt avslappnad men samtidigt intressant intervju, musik och många skratt gjorde kvällen till en riktigt bra en. Tänk vad härligt det är med människor! Imorgon åker jag hem till Olivia och fixar det sista inför London. Jag ser så sjukt mycket fram emot Taylor Swift att ni anar inte. Puss på livet!

blodbad eller blomblad?

Jag har ett soft blåmärke på min arm. Jag är ganska nöjd med det och varje gång jag ser det så tänker jag "bra jobbat, janina!" och så ger jag mig själv en klapp på axeln. Jag går nämligen omkring och låtsas att jag gör världen till en bättre plats för att jag lämnar blod, köper faktum och satsar på ekologiska varor. Så är det ju inte riktigt. Att jag gör världen till en bättre plats, alltså, men någonstans får man väl börja tänker jag. Och tittar på mitt blåmärke. Och klappar på axeln. Mamma läste högt för mig ur tidningen förut. En man i Ryssland ströp sin mamma med en elkabel och dumpade henne på balkongen och sen när hans mat tog slut bestämde han sig för att laga lite soppa på mamman. Jag tycker det är ganska lustigt att domaren sedan gav mannen kortare fängelsestraff för "han var ju bara hungrig". Han kanske inte heller tyckte om sin mamma, för annars är det ju ett väldigt spännande resonemang han har. Appropå mat (typ...) så ska jag och Linda agera café-tanter i kyrkan ikväll tänkte vi. Jag känner att en rejäl uppfräschning är på sin plats innan dess för ni undrar säkert hur mitt lilla fredagsprojekt gick igår och jag kan säga att det gick bra minsann! Eller det beror ju lite på hur man ser det kanske, men det är definitivt lättare att bli full med en halv liter mindre blod i kroppen kan jag tala om, och om det är a good thing or not kan ju sedan diskuteras. Hur man än väljer att se på det så kan jag i alla fall säga att något gott kom ur detta, nämligen min storsinthet. Eller nåt. Nu är nämligen jag och min föredetta klasskamrat och vän vänner igen. Emil, alltså, hör och häpna! "Jag vet att jag är full, men ska inte vi bli kompisar igen?", sa jag. We even hugged. Så slutet gott allting gott kan man ju tycka. Käckt. Hursomhelst, café-tanter. Jag är i behov av att göra mig i ordning innan dess, så det är vad jag ska göra nu, starting with a shower. Må gott, vänner! (ha ha, Sandra är inte den enda som är cheesy lately...)


Härligt är livet, amen!

Ni ska veta vad många gånger jag har börjat skriva här men tröttnat för att det har kommit upp något annat, roligare, att göra i stället. Den senaste tiden har nämligen varit sådär härligt händelserik och jag känner mig verkligen på topp! Jag har även kommit fram att det beror på inställning. Tänker jag att det kommer bli bra så blir det också bra. Det är helt sant. Hursomhelst så känns det ju faktiskt lite relevant att nämna att jag var på en helt kickass konsert i Globen i söndags. Kirk Franklin men Ole Börud och Samuel Ljungblahd som förband. Jag tror faktiskt inte att jag kan tillräckligt många positiva adjektiv för att beskriva hur galet bra det faktiskt var. Ole har soft musik men jag vet inte riktigt om jag diggar det live. Stör mig alldeles för mycket på mellansnacket men han är go ändå. Samuel passade på att ha lite releaseparty för sitt tredje album i ett smockat globen vilket jag tycker är rätt kaxigt och han körde därför bara nya låtar. Riktigt, riktigt fett kan jag tala om att det var. Och sen var det ju Kirkan då. Otroligt talangfulla musiker i bandet, kvinnorna (och grabbarna för den delen!) som körade var löjligt duktiga och huvudakten själv var i toppklass och bjöd på en skön mix av tänkvärt snack, dans och sång. För mig var nog höjdpunkten ändå när Samuel kom upp och sjöng en av Kirks låtar tillsammans med honom och bandet. Det var så fantastiskt bra att ni förstår inte, och avslutet "So Kirk... Which is your favourite Samuel song? And I'm telling you, you better know one!" var så skönt kaxigt att jag nästan avled på plats. I övrigt var det en trevlig vistelse i huvudstaden och jag är så otroligt glad att jag hade Cilla med mig, härligare tjej får man leta efter kan jag tala om!

I dag har jag vart och tappats på blod om någon kan tänkas vara intresserad av det, och det är del ett i mitt fredagsprojekt. Del två består av utgång med diverse f.d IB-människor och en nyfiken Janina som undrar hur det blir när man jobbar med en halv liter mindre blod i kroppen. Man tycker ju att det borde bli billigare, och det är det som vi ska testa tänkte jag och Mattias som även han är med på projektet. I övrigt så är det idag tio dagar kvar till jag och Olivia åker till London för att kika på min favorit fröken: Taylor Swift. Jag tror inte riktigt att ni förstår hur fett det kommer bli. Faktiskt. Nu ska jag alldeles strax ta bussen in till stan och möta upp Märtha och jag måste rappa på lite för jag hade tänkt komma på vad jag ska ha på mig och även smeta på lite rosa läppstift som matchar finfint med mitt numera röda hår. Bra så, känner jag!

And one more thing: you deserve a king cause you're a queen baby girl

Igår var en mycket trevlig dag ska ni veta! In till stan och luncha med Sofie, pratade om allt och inget i en halv evighet innan hon skulle vidare på bravader i billdal eller bolltorp eller något sådant. Då passade jag på att möta upp Tobias efter att han slutat jobbet och det blev många skratt över en gratis sweet chai latte vilket passade mitt eftermiddagshumör utmärkt. Sedan åkte jag lite buss hem med min kära mor, pratade vakuum-påsar till underkläder, hollywoodfruar och Anna Books bröst innan jag hoppade av och gick vidare till tonår. Det blev en kort men intensiv stund där med idéspinnande och pappersklippande. Sedan åkte jag lite buss igen. Hämtades upp av Mathilda och köpte lite (mycket) godis och blev sedan bortskämd av mormor när vi kommit hem för att kika på MTV's EMA. Europe Music Award alltså. Konstaterade att Green Day består av hobbits, Hasselhoff var snorpackad och klädd i paljetter, frontfiguren i Tokio Hotel är lika plastig som M. Jackson och Beyonce är sanslöst snygg och har mongoläckra ben. Sen gillade vi även Katy Perrys feta diss mot Kanye West - det kan han gott ha! I övrigt är det bio med gänget som gäller ikväll och sedan åker jag till Stockholm imorgon för en trevlig helg med vänner och Kirkan. Livet är bra härligt!

Bring me the rainbow

Positivt tänkande är verkligen grejen! Nu är all oro och ångest inför helgen som bortblåst efter ett litet telefonsamtal - underbart! Nu känner jag mig bara enormt peppad. Appropå peppad så är jag sjukt sugen på att åka till Afrika at the moment. Hittat en fin liten organisation som heter Projects Abroad som verkar kanonbra. Mailade lite och fick engagerat svar tillbaka vilket var kul. Kostar apa gör det ju dock så tanken är att jag ska börja lära mig spara nu. Bra så. För övrigt blir jag inspirerad av fina Linda och jag ska på New Moon premiären med Mathilda den 20 november. Det blir kanon hörrni. Jobbigt inlägg. Puss!

Botten och upp på ett inlägg

Jag har lite ångest över en sak. Det finns en person som inte tycker så mycket om mig. Det jobbiga är att jag inte vet varför, för jag tycker att jag brukar vara ganska trevlig mot honom. Hursomhelst så ska jag spendera sex timmar i en bil med denna personen till helgen och jag får lite ont i magen när jag tänker på det. Jag tror egentligen inte att han menar att vara elak heller, men ibland säger och gör han saker på ett lite plumpt och tråkigt sätt som gör att jag inte alls känner mig uppskattad. Dock känns det väl bilresan som ett small price to pay med tanke på att det kommer bli en fet helg i övrigt. När vi väl anlänt till slutdestinationen Stockholm så har grabbarna tänkt att gå på lite fotboll medan jag ska möta upp härligaste Emilie och Julia för en liten trippeldate-fika. Det blir nog väldigt bra. På söndag kan jag tro att det blir en del shopping och stan för att sedan avslutas med FETASTE konserten på kvällen. Kirk Franklin med Ole Börud och Samuel Ljungblahd som förband. Ser galet mycket fram emot detta! Sedan sover vi ännu en natt i huvudstaden och åker hem någon gång på måndagen som ännu inte är speciellt planerad. Men det kommer bli så bra. Ju mer jag tänker på alla goa grejer som helgen har att bjuda på, ju mindre känns bilproblemet. Detta kommer bli bra. Allt handlar om inställning, hörrni!

I övrigt känns allt mycket bra för tillfället. Sista veckan i oktober visade sig bli en riktig höjdare, och helgen ännu bättre. Fredagen bjöd på färgpinneparty och middag hemma hos Charlotta med tjejerna. Det var verkligen härligt att få spendera lite tid ihop med dom! Lördagen åkte jag till Gabriella där jag övernattade. Det blev två kanondagar med denna fantastiska tjej och tillhörande gästspel från Jonathan och Daniel. Sedan var det ny vecka som inleddes med dagens soppa på Pustervik tillsammans med Olivia, min fantastiska polack som jag inte träffat sedan studenten. Det blev givetvis catching up och många skratt, härligt! Jag tänker tillbaka på de senaste dagarna och inser att jag är lyckligt lottad som har så många fina vänner omkring mig!


RSS 2.0