Believe it or not, I'm back!
Godafton, kära underståtar!
Tänkte bara meddela att jag skrev ett väldigt långt och fint inlägg tillägnat alla er som läser här (ca. en person?) men att det minsann sa poff! och var borta när jag sedan skulle posta det. Så ni får helt enkelt fantisera ihop själva vad det kan ha handlat om.
Kanske berättade jag att jag inte var hungrig igår och således inte åt någon middag, att jag har en blå och en grå strumpa på mig just nu, eller att jag har orangea gardiner i mitt rum. Oh, så spännande det hade varit! Kanske sa jag att jag blev inlåst i frysen i hela fyra timmar i förrgår, att jag i helgen vart så pass busig att jag nu befinner mig på ungdomsanstalt, eller att jag just nu sitter och klipper tånaglarna. Ni kan ju hoppas att det inte var vad jag skrev. Kanske ville jag meddela er att jag ska flytta till till thailand, att jag vann hundra tusen på lotto, eller att jag just köpt mig en underbar Chloé klänning. Detta är däremot något vi väldigt gärna hoppas att jag skrev.
Men detta är ju trots allt bara spekulationer, vad jag faktiskt skrev om kommer ju ni inte få veta.
So long, suckers!
kanske...
I can tell something's coming down.
But if it's gonna make me grow stronger...
Then bring it on.
Let the lightning flash, let the thunder roll, let the storm winds blow, bring it on.
Let the trouble come, let the hard rain fall, let it make me strong,
bring it on.
Jag gillar det inte.
Allt oftare känner jag mig stressad, jag har konstant huvudvärk och jag gråter mer än jag gjort på länge. Det är för mycket negativt och dåligt just nu. Jag omringar mig med människor som får mig att må bra, och får vara med om många fina stunder, men den senaste tiden känns det som om det negativa väger tyngre än det positiva. Jag orkar inte.
-Jag mår inte alls så bra som jag vill göra.
thank you.
Trött. Less. Ont i huvudet. Tryckte i mig alvedon.
Men inga verktabletter i världen kan hjälpa lika bra som ett hej från rätt person.
Det gick att fixa, och plötsligt blir saker och ting så mycket ljusare.
Jag orkar, orkar, orkar inte.
Finns helt enkelt ingen vilja, lust eller kraft till att göra någonting längre. Skolan suger verkligen ur en allt. Det är så mycket som ska göras och tiden räcker inte ens nästan till.
Vill göra som törnrosa. Stänga in mig i mitt rum, krypa under täcket och sova i 100 år.
Jag önskar jag kunde stoppa tiden. Eller spola den tillbaka. Tillbaka till då livet inte präglades av problem och motgångar. Tillbaka till alla vackra stunder som nu känns så långt borta.
Räknar dagarna till jullovet. Det behövs verkligen nu.
är det för sent?
Frågan är om sprickan har växt sig för djup.
- Please tell me it's fixable...
