likekindergarten

Det suger att det blev såhär. Jag hade världens bästa vecka med dig, och det vet du att jag tycker. Jag hoppades att det skulle fortsätta vara så äver efter att vi åkt hem. När vi äntligen skulle ses igen så var mina förhoppningar höga, jag såg verkligen fram emot att få ha en hel helg tillsammans med er. Med dig. Men vad hände? Jag förstår inte alls varför du betedde dig så som du gjorde. Är det någonting som jag gjort kan du väl säga det till mig? Det värsta är att jag inte tror att jag gjort något som helst fel. Det gör bara saken värre, för i så fall måste det ju vara så att bara själva tanken på att behöva umgås med mig är jobbig. Utan att ens ha gjort någonting, så är jag fel. I dina ögon passar jag inte in hos er, och det suger, för jag trodde verkligen att det skulle bli bra. Att vi skulle ha så himla kul. Men jag antar att man inte kan tvinga folk att tycka om en, och att vilja umgås med en. Det som suger mest är att jag bryr mig. Jag vill kunna strunta i det, men det går inte. För vad du tycker om mig betyder. Du är någon jag alltid tyckt om, någon jag haft många kul stunder med, någon som alltid gjort mig glad. Det suger att du inte längre verkar tycker likadant. Det suger att jag inte kan strunta i det. Jag önskar att jag kunde spola tillbaka till den veckan. Jag önskar att det fortfarande kunde vara som då.

Jag drömde om dig inatt... </3