likekindergarten

Ni ska veta vad många gånger jag har börjat skriva här men tröttnat för att det har kommit upp något annat, roligare, att göra i stället. Den senaste tiden har nämligen varit sådär härligt händelserik och jag känner mig verkligen på topp! Jag har även kommit fram att det beror på inställning. Tänker jag att det kommer bli bra så blir det också bra. Det är helt sant. Hursomhelst så känns det ju faktiskt lite relevant att nämna att jag var på en helt kickass konsert i Globen i söndags. Kirk Franklin men Ole Börud och Samuel Ljungblahd som förband. Jag tror faktiskt inte att jag kan tillräckligt många positiva adjektiv för att beskriva hur galet bra det faktiskt var. Ole har soft musik men jag vet inte riktigt om jag diggar det live. Stör mig alldeles för mycket på mellansnacket men han är go ändå. Samuel passade på att ha lite releaseparty för sitt tredje album i ett smockat globen vilket jag tycker är rätt kaxigt och han körde därför bara nya låtar. Riktigt, riktigt fett kan jag tala om att det var. Och sen var det ju Kirkan då. Otroligt talangfulla musiker i bandet, kvinnorna (och grabbarna för den delen!) som körade var löjligt duktiga och huvudakten själv var i toppklass och bjöd på en skön mix av tänkvärt snack, dans och sång. För mig var nog höjdpunkten ändå när Samuel kom upp och sjöng en av Kirks låtar tillsammans med honom och bandet. Det var så fantastiskt bra att ni förstår inte, och avslutet "So Kirk... Which is your favourite Samuel song? And I'm telling you, you better know one!" var så skönt kaxigt att jag nästan avled på plats. I övrigt var det en trevlig vistelse i huvudstaden och jag är så otroligt glad att jag hade Cilla med mig, härligare tjej får man leta efter kan jag tala om!

I dag har jag vart och tappats på blod om någon kan tänkas vara intresserad av det, och det är del ett i mitt fredagsprojekt. Del två består av utgång med diverse f.d IB-människor och en nyfiken Janina som undrar hur det blir när man jobbar med en halv liter mindre blod i kroppen. Man tycker ju att det borde bli billigare, och det är det som vi ska testa tänkte jag och Mattias som även han är med på projektet. I övrigt så är det idag tio dagar kvar till jag och Olivia åker till London för att kika på min favorit fröken: Taylor Swift. Jag tror inte riktigt att ni förstår hur fett det kommer bli. Faktiskt. Nu ska jag alldeles strax ta bussen in till stan och möta upp Märtha och jag måste rappa på lite för jag hade tänkt komma på vad jag ska ha på mig och även smeta på lite rosa läppstift som matchar finfint med mitt numera röda hår. Bra så, känner jag!