Och jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag är

(Ang. rubrik: Håkan ÄR bra. Faktiskt.)

Hjälp vilken fartfylld kväll det blev och vem visste egentligen att det kunde vara så intensivt att agera bulltant? Det var alltså café i kyrkan och Linda och jag ansvarade för fikat. "Räkna med att 20, max 25 personer kommer", sade vår ungdomspastor och vi kände inte att vi hade någon anledning att misstro honom. Men oj vad fel han hade i sina beräkningar kan jag tala om! Klockan sju fullkomligt vällde det in folk, tror jag räknade till typ 50 pers, exklusive alla sockersugna ungar dom hade med sig. Fikat tog slut på två röda och vi fick i panik länsa alla frysar i en desperat jakt på bullar, kakor eller annat ätbart. Tack vare Anna och Samuel som hoppade in och hjälpte oss blev det inte alltför stressigt, utan snarare väldigt roligt. Mycket blandat folk, härligt avslappnad men samtidigt intressant intervju, musik och många skratt gjorde kvällen till en riktigt bra en. Tänk vad härligt det är med människor! Imorgon åker jag hem till Olivia och fixar det sista inför London. Jag ser så sjukt mycket fram emot Taylor Swift att ni anar inte. Puss på livet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0