This is just a stop on the way to where we're going

Fick ett samtal runt halv tre idag där personen i andra ändan frågade vad jag gjorde och när jag svarade "äeeh, inget" så var det som om någon liten klocka sa ding och ljusen tändes och allt vad det är man brukar säga och jag kände bara att VARFÖR gör jag inget annat (än att ligga och glo sex and the city, that is)?! Så i ren protest åkte jag till stan. Lämnade in min telefon för lagning eftersom min knappsats har gått och blivit mongoseg och jag får ARABEN varje gång jag skriver sms (ha ha, araben.. ett uttryck Sammes mamma alltid använder.. så kul!) så nu är jag i tre-fyra veckor fast med någon röd liten samsungsak till lånetelefon. Har redan hunnit irritera mig på den - for example så sparas inte skickade meddelanden automatiskt (what's up with that??) och självklart har jag inga kontakter nu heller vilket i och för sig inte är telefonens fel utan mitt eget som inte sparat dom på SIM men det känns bättre att gnälla på telefonen än mig. Köpte för övrigt värsta fina tröjan/t-shirtgrejen på monki vilken egentligen inte var så speciell men jag gillade den och tjejen i kassan var himla trevlig och härlig vilket alltid känns som ett plus. Om ett litet tag ska en once in a lifetime-grej ske då jag åker och tittar på min lillasyster när hon spelar handbollsmatch. Faktum är att detta nog är första gången jag ser henne spela sedan hon började för typ fyra-fem år sedan, ha ha, way to go med systersupporten!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0