likekindergarten

Och så slår opeppen till. Igen. Och jag är så fruktansvärt trött på det. Det senaste halvåret har jag inte varit det minsta pepp på någonting någon gång, allting har bara varit en stor, grådassig, tråkig mix. Missförstå mig inte nu, det är klart att jag har gjort mycket kul, problemet är bara att jag har inte haft sådär riktigt förbannat skoj som jag brukade ha förut. Peppen finns helt enkelt inte där, trots att jag inget hellre önskar att gjorde det. Och såhär har det mer eller mindre varit i ett halvår nu, om inte det dubbla. Detta har gjort att jag blivit sjukt tråkig, en riktig banger som hoppar alla typer av sociala sammanhang. Bara för att göra ingenting alls. Eller så åker jag dit, för att helt plötsligt upptäcka att jag är det tråkigaste jävla sällskapet som någonsin funnits.

Jag tittar mig i spegeln och blicken är frånvarande. Jag gillar det inte. Gnistan är borta, och jag har ingen ork eller lust till någonting, och för att citera en vän så vet jag inte ens vad jag tycker är kul längre. Inte ens idag, när mocks äntligen är slut och hela IB ska ut och fira, inte ens då kan jag hitta peppen. Jag ville verkligen. Jag försökte verkligen, gjorde mig i ordning och satte på mig min nya, fina klänning. Men ingenting hände. Jag tittar mig i spegeln och jag ser en festklädd och till synes peppad tjej. Men blicken är frånvarande. Det är inte som det ser ut att vara.

Jag vill inte ha det såhär längre.