likekindergarten

Idag är jag trött. Jag skyller det på Linda som ringer och väcker mig mitt i natten. Två minuter i två var klockan. Trodde hon att jag skulle vara vaken? Skulle inte tro det, va. Men jag spelade med, halvsov, pratade med henne i någon halvtimme, och flikade in med lite mm och aah där jag tyckte att det passade. Bra så!

Anledningen till att Linda ringde var att hon inte kunde sova (no shit) på grund av alla basiller som härjar uppe i Bydalen för tillfället. En liten parantes är att Bydalen är något skidställe norrut i landet (gissar jag, jag har ingen aning) och att det är läger med kyrkan där för tillfället. Väldigt gött skulle man ju kunna tycka och tro, men då har man missat det lilla faktum att typ åtta personer har spytt på fyra dagar. Och det är ju mindre skoj. Linda låg alltså vaken och nojade över huruvida hon också skulle bli sjuk eller inte, och då väljer hon att ringa mig. Klockan två minuter i två. Det var mycket uppskattat.

Så där låg jag alltså, väckt ur min skönhetssömn, och blev tillsagd att prata om något som inte involverade spyor. Ok. Piece of cake kan man ju tycka. Jag berättade att jag skrivit en biologisummering på 15 000 ord och att jag vet hur min balklänning ska se ut. Sedan bollade jag snabbt över till henne igen, och återgick till att svara med mm och aah och ne stackars er.
Bra så!

Summan av kardemumman är alltså att nu ska jag sova. För jag är trött.
Godnatt.