Väldigt blandat, väldigt osammanhängande, väldigt måndag:igt
Extended Essay är ungefär lika roligt som det låter. Inte alls, med andra ord.
Var i Alingsås på filmkväll i lördags. Det var mysigt, om man bortser från det faktum att Arvid och Gustav hade hyrt de absolut sämsta filmerna som fanns tillgängliga. Bortsett från det så var det en kul kväll. Skulle ta två tåget hem, och ungefär halv så var det dags för mig att gå, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort då Albin satte igång och masserade mig i ett försök att få mig att stanna. Kan säga att det var sjukt nära att han lyckades, men eftersom det var sista tåget så hade jag inte så mycket val. Jag ångrade mig dock rätt så rejält då jag gick ut och insåg att det var världens regn och blåst-storm ute, det var inte jättehärligt att stå ute och vänta på tåg och bussar i ett sådant väder kan jag meddela.
Det känns konstigt att det är måndag nu. Jag borde ju vara i skolan. Trots att det bara var två månader sedan jag hade sommarlov, så känns det som en evighet sedan som jag var ledig och inte behövde gå upp tidigt och sluta sent varje dag. Konstigt det där, men eftersom jag har en vecka kvar av slappande (nåja, så mycket slappande blir det inte med tanke på inlägget under..) så jag är ändå nöjd.
Twilight:
His skin, white despite the faint flush from yesterday's hunting trip, literally sparkled, like thousands of tiny diamonds were embedded in the surface. He lay perfectly still in the grass, his shirt open over his sculpted, incandescent chest, his scintillating arms bare. His glistening, pale lavender lids were shut, though of course he didn't sleep. A perfect statue, carved in some unknown stone, smooth like marble, glittering like crystal.
Man kan väl säga som så att jag har blivit kär i en fiktiv karaktär. Edward. Ja, tack.
Var i Alingsås på filmkväll i lördags. Det var mysigt, om man bortser från det faktum att Arvid och Gustav hade hyrt de absolut sämsta filmerna som fanns tillgängliga. Bortsett från det så var det en kul kväll. Skulle ta två tåget hem, och ungefär halv så var det dags för mig att gå, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort då Albin satte igång och masserade mig i ett försök att få mig att stanna. Kan säga att det var sjukt nära att han lyckades, men eftersom det var sista tåget så hade jag inte så mycket val. Jag ångrade mig dock rätt så rejält då jag gick ut och insåg att det var världens regn och blåst-storm ute, det var inte jättehärligt att stå ute och vänta på tåg och bussar i ett sådant väder kan jag meddela.
Det känns konstigt att det är måndag nu. Jag borde ju vara i skolan. Trots att det bara var två månader sedan jag hade sommarlov, så känns det som en evighet sedan som jag var ledig och inte behövde gå upp tidigt och sluta sent varje dag. Konstigt det där, men eftersom jag har en vecka kvar av slappande (nåja, så mycket slappande blir det inte med tanke på inlägget under..) så jag är ändå nöjd.
Twilight:
His skin, white despite the faint flush from yesterday's hunting trip, literally sparkled, like thousands of tiny diamonds were embedded in the surface. He lay perfectly still in the grass, his shirt open over his sculpted, incandescent chest, his scintillating arms bare. His glistening, pale lavender lids were shut, though of course he didn't sleep. A perfect statue, carved in some unknown stone, smooth like marble, glittering like crystal.
Man kan väl säga som så att jag har blivit kär i en fiktiv karaktär. Edward. Ja, tack.
Kommentarer
Trackback
