likekindergarten

Lustigt. I torsdags när jag åkte hem från skolan var jag galet trött och asocial, så jag satte mig allra längst bak för mig själv i bussen med musik i öronen. På centralen hoppar det på två små killar som naturligtvis springer och sätter sig längst bak bredvid mig, och pappan följer efter. Där gick min lugna bussresa hem tänker jag och suckar. Men musiken är halvlåg och efter en stund så inser jag att de här två pojkarna sitter och pratar engelska med varandra. Jag blir alltid så chockad och förvånad när någon så liten kan tala så bra engelska, även om detta uppenbarligen var deras modersmål. I alla fall så sänker jag musiken och sitter och tjuvlyssnar på de här små söta pojkarna och ler åt allt gullligt dom säger. Sedan somnar jag. När jag vaknar så finner jag att dom fortfarande sitter bredvid mig, och jag förstår att det faktiskt måste vara Gråbo dom ska till, konstigt nog. Ännu skummare blir det när dom hoppar av samma hållplats som jag, vilket är lite av ett industriområde typ, och jag fattar ingenting. Jag går hem, ser ett avsnitt av american idol (David & David i final, YES) och sedan springer jag iväg till sista tonår innan sommaren.

Gissa vem som sitter framför mig när jag kommer dit, en sisådär kvart försenad? Amerikanska pappan såklart! Läget var nämligen som så att vi hade besök av en internationell bibelskola mellan torsdag och söndag, och det visade sig att de här grabbarna som jag suttit bredvid i bussen i nästan en timme utan att ha sagt ett ord till, också var några av dom som skulle vara med på tonår. Sjukt lustigt tyckte jag, och pappan som hette Todd såg riktigt förvånad ut han med. Kvällen var i vilket fall som helst galet rolig och det var trevligt att få lära känna lite nytt folk. Vi lekte diverse lekar med dem, och vid fikat satt jag och prata med två amerikanska tjejer vid namn Esther och

Men detta är självklart inte allt. Idag när jag tog bussen in till stan för att träffa Sofie, så sitter naturligtvis Todd och hans två söner där på bussen igen! Jag kunde inget annat än att skratta åt alla dessa skumma sammanträffanden, och han kände nog likadant. Fick i vilket fall en go bussresa in till stan, Todd var riktigt trevlig och berättade massa om sig själv och intresserade sig även för mig och vad jag hade att säga. När vi kom till Göteborg hjälpte jag dom att ta sig till Marklandsgatan där småkillarna skulle springa något mini-lopp. Dom hoppade på 16 bussen, vi sa hejdå, och det var antagligen det sista jag såg utav någon av dom. Skumt hur folk poppar in och ut ur ens liv hela tiden utan att man egentligen tänker på det.

Natt.