likekindergarten

Ni vet den däringa förkylningen som jag vid ett (eller två eller tre...) tillfälle har nämnt? Ni vet hur jobbig jag tycker den är, och hur ingenting verkar mot den? Imorse var jag så käck att jag testade en ny kur, jagärdumihelahuvudet-kuren kan vi kalla den. Maria ringer och väcker mig halv nio, klockan nio tar vi bussen till Stenkullen där vi hoppar av för att sedan gå de 6km hem igen. Jag hade ändå vett nog att klä mig varmt och ta med det där förbannade honungsvattnet i en termos, så so far so good så att säga. Efter cirka sju minuter uppstår dock ett litet problem. Det börjar regna. Och då pratar vi inte om något lätt duggregn, utan riktigt jäkla tungt ösregn. Men det var bara och traska på, låtsas gilla läget och prata om knark. Ungefär femtio minuter senare var vi inte bara hemma, utan också rejält dyngsura, och vad händer då tror ni? Jo, det slutar regna. Nämen vad fint. Tack.