It takes some cold to know the sun
Den här hösten har varit jobbig. Tack vare allt som skolan har tvingat mig till, tusen uppsatser att skriva och dubbelt så många deadlines att möta, så har det sociala livet blivit försummat. Det finns så otroligt många människor som jag inte har haft tid att träffa, och några av mina absolut bästa vänner ser jag nu inte mer än någon gång i månaden, om ens det. Det gör mig så ledsen.
Jag tänker tillbaka på sommaren och hur jag konstant var omringad av människor. Människor som betyder, och som gör mig lycklig. Det gör ont att inte längre ha dom nära mig.
Samtidigt har jag kommit många människor närmre i höst, framförallt mina klasskamrater. Folk som man har haft runt sig i snart tre års tid, men som man har kommit att uppskatta på riktigt det senaste halvåret. Det är antagligen dom som har gjort att jag tagit mig igenom det här. Utan dom vet jag inte vad jag skulle gjort, dagarna, veckorna och månaderna hade blivit så mycket längre då.
