Försening är fint.

Ok. morgonplaneringen går sådär.
Egentligen tänkte jag ta 07.55 bussen, om cirkus fem minuter alltså. Hinner jag det? Knappast. Istället får jag köra på 08.30, och eventuellt komma lite försent så jag ger Dickson ännu en anledning till att slå mig. Fast å andra sidan kanske han på nytt slås av min charm så fort jag kliver in genom dörren, han inser hur mycket han saknat sin favoritelev under sommaren som gått, och allt vad Extended Essays och förseningar heter är som bortblåst? Kanske.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0