Café Trappanér

Phew. Det blev visst inget "jag berättar mer imorgon". Ledsen för det, men jag var helt slut igår. Det är jag nu med föresten, men jag tänkte försöka skriva lite ändå. Är precis hemkommen från min andra kväll som volontärarbetande på café trappaner. Trappaner är ett kvällscafé för hemlösa i Göteborg, och fungerar som en mötesplats dit dom kan komma och bli bemötta med respekt, trots deras utsatta sociala situation. Under kvällen erbjuder vi dessa människor varm mat, mackor, sallader, kaffe, kläder, och någon för dem att prata med. Här kommer en snabb summering av mina två trappaner-kvällar.

Måndag kväll var full av nya intryck. Det började med att jag sprang upp och ner för hela storgatan i ett försök att hitta caféet. Efter nästan en halvtimme, då jag sprungit hela vägen mellan avenyn och smyrnakyrkan, var jag påväg att ge upp, men tillslut så lyckades jag trots allt hitta rätt. När jag kom dit var det redan massa människor där, och jag blev hänvisad till en kvinna som hette Maree som var hur trevlig som helst. Hon förklarade för mig hur saker och ting går till, och jag fick gå en runda i lokalen och hälsa på några av de hemlösa, och även de andra volontärerna. Det var folk från två olika bibelskolor som var där och praktiserade, så tydligen var vi ovanligt mycket volontärer just denna dag. I och med att jag inte hade så stor koll, så kände jag mig mest i vägen och rätt så överflödig, men alla var supertrevliga, och senare sattes jag i lite arbete. Som sagt var det väldigt många nya intryck, det var en sjukt spännande kväll, och det var väldigt annorlunda att se alla dessa hemlösa människor, det gav en ett väldigt perspektiv redan då. Jag märkte själv hur osäker jag var på hur jag ska hantera vissa situationer och människor, men jag antar att det kommer med tiden.

Ikväll var ännu mer spännande än måndagen. Var där en timme innan öppning och det började ganska stressat. Jag och två av bibelskole-tjejerna förberedde något som kändes som tusen smörgåsfat, och vi fick allmänt förbereda oss för kvällen. I och med att vi var väldigt mycket personal idag igen, så behövde inte alla stå i matdisken, så jag och samma två tjejer knödde oss in i ett av klädrummen, och började sortera upp säkert tio soppåsar med kläder i hyllorna. Det var ganska slitigt faktiskt, men kul. Efter någon timme tog vi oss en liten matpaus, och sedan stod jag i disken resten av kvällen ungefär. Det var riktigt roligt, och kvällens favorit var helt klart Janne. En äldre man som var så himla mysig och skön, och jag blev helt jätteförtjust i honom. Och han i mig, haha. Det var kändes mycket mer givande att stå i disken, då man faktiskt fick möta människor närmre och interacta med dom.

Känner att trappaner är något jag själv kan utvecklas sjukt mycket igenom, tålamodet prövas, och man lär sig en hel del om andra och sig själv. Känns dessutom så himla fint och bra att kunna hjälpa människor på ett konkret sätt. Under dessa två kvällar har det varit ett par människor, och ett par situationer, som jag känt att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Det är jobbigt, men samtidigt är det litegrann så att det är denna utmaning som gör det så värt att vara där. Att vinna över deras respekt på något sätt. Det är coolt.

Nu måste jag sova, ska upp tidigt imorgon. Ledsen för att det blivit en så lång och rörig förklaring, hoppas ni har förstått någonting. Detta känns i alla fall SÅ rätt. Puss på er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0