Sick and tired
Jag är så fruktansvärt arg och frustrerad! Jag vet inte ens vart jag ska börja...
Klockan sju i morse vaknade jag av att två av mina kompisar ringde och berättade att Hjällsnässkolan stod i lågor. Igen. För att förtydliga så är Hjällsnäs min gamla skola, skolan mina två syskon går på, och även den enda högstadieskolan där jag bor. Och detta var alltså inte första gången. Tidigare i höst har ett eller ett par klassrum rykt pga av nattliga, och förmodligen anlagda, bränder. Även en av våra lågstadieskolor har dom tänt på. När dom alltså berättade detta för mig så vart jag på något konstigt vänster inte förvånad. "Inte igen..." var väl allt man tänkte. Sedan reagerade jag på vad dom faktiskt hade sagt, "Hjällsnässkolan har brunnit upp".
"Upp"? Upp som i den finns inte mer? Upp som i borta? Upp som i aldrig mer Hjällsnäs?
Och ja, lite så var det. Halva skolan är i princip borta nu av vad jag har förstått. 13 brandbilar och 50 brandmän har under dagen jobbat med att få elden under kontroll och för att hindra spridning, vilket dom nu tillslut lyckats med verkar det som. Rökspridningen har varit enorm och på grund av detta så har närliggande hus, inklusive huset där mina kompisar befann sig, fått evakueras.
Och jag kan för allt i världen inte förstå hur folk tänker! Jag blir så himla trött och arg och frustrerad på all skadegörelse vi har vart med om det senaste. Trots ökande av nattvandrare och polisinsatser så händer detta fortfarande. Vad kommer nu hända med alla sexor till nior som bor här? Dom som som sagt bara har en högstadie skola. En uppbränd högstadieskola som dom inte längre kommer att kunna vistas i. Vad händer med undervisningen? Hur ska niorna göra, dom som behöver skoltiden för sina betyg. Betyg som dom ska söka gymnasie på. Vad ska mina syskon göra? Och resten av de 600 eleverna som inte har någonstans att vara. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska tänka och tycka längre. Jag älskade den skolan.
I simply don't understand...
