March

Inatt sov jag lite drygt två timmar, och jag var inte aspepp när jag vaknade kan jag säga. Jag menar i vanliga fall brukar det faktum att jag har ekonomi klockan åtta på morgonen vara anledning nog att börja dagen grinig. Att nu dessutom addera noll sömn på det är ingen bra idé. Jag aggrade loss på min lärare (Maria, ditt dörrsmällande skulle klassas som trevligt i jämförelse med hur jag betedde mig) med tillhörande blängande, nonchalans och otrevliga kommentarer. Fast det var inte bara jag. Det känns som om hela klassen börjar tröttna rejält på honom nu.

Hade världens skönaste håltimma idag, och de dryga två och en halv timmarna spenderades i bamba. Första halvan med Mattias som jag tycker bättre och bättre om för varje dag, och sedan fick vi påfyllning av Sandra, Kim, Julia, Johan, Jens och Olivia. Och det var ungefär då det började. Jag kan ärligt säga att jag inte skrattat så hysteriskt mycket på länge! Bajs, bögsex, Francois och död var några av ämnena samtalen centrerade kring, vilket ju låter hemsk omoget. Och det var det väl också. Men samtidigt så sjukt skönt att få skratta åt all denna hjärndödhet.

Fick en invite på FB precis om att Långfinger och Eldrupeed ska spela på Sticky den 18. Vore rätt ball att gå på, då Långfinger ju är en favorit, och i Eldrupeed spelar min klasskamrat och från vad jag hört och sett så är även dom sjukt bra! Får se till att dra ihop ett gött gäng. Dock är det på en onsdag, men det har väl inte hindrat förut...

Har sjukt mycket saker planerade som jag ser fram emot denna månaden för övrigt. I helgen blir det förhoppningsvis till att samla ihop ett packe folk som är villiga att glittra ikapp till melodifestivalfinalen, och på söndag ska jag träffa Amanda (som varit ute och rest alldeles för länge) och Linda. Sedan blir det ju onsdag den 18e, vilket innebär precis nämnda Långfinger och Eldrupeed. 20-22 befinner jag mig på 3G i Alingsås (J kommer:)) och avnjuter Soulit, Marcus Olsson, SPEKTRA och Samuel Ljungblahd. Detta ser jag sjukt mycket fram emot och tror att det kan bli riktigt bra! Sista helgen i mars så är det semifinal i Musik Direkt i Uddevalla, då jag planerar att åka och heja på Göteborgs Killkör. Hörde även att Långfinger och Missing Piece skulle köra, och förhoppningsvis är ju dom på samma dag så jag inte missar någon.

SJUKT BRA!

-

Yes, each new day in suburbia brings with it a new set of lies. The worst are the ones we tell ourselves right before we fall asleep. We whisper them in the dark, telling ourselves we're happy, or that he's happy. That we can change, or that he will change his mind. We persuade ourselves that we can live with our sins, or that we can live without him. Yes, each night before we fall asleep we lie to ourselves in a desperate, desperate hope that come morning - it will all be true.


-

Man kan väl säga att söndagar är den dag jag gillar allra minst.

I guess that's why they call it the blues

Bra helg.
Bra helg.
Bra helg!

Nu ska jag spendera dagen med att skriva två (tre?) economic IAs, och eventuellt (helst) även komma igång med CAS self evaluation essay. Vi hörs senare.


Lite mer blod, och lite mer Ulf

Träffade Anna på bussen idag och skulle kaxa mig lite och visa mitt feta blåmärke i armvecket efter blodtappningen. Aka jag tycker jag är cool och vill att hon ska göra samma. Så jag drar av mig jackan och upp med tröjärmen och ba wow wow wow, kolla detta då! Vet ni vad hon gör då? Jo, då tar hon av sig sin jacka och drar upp sin tröjärm bara för att visa ett dubbelt så stort och dubbelt så mörkt (dubbelt så kaxigt) blåmärke. Hon gick ju och bröt armen häromveckan. Hon vann. Så bra gick det med min kaxighet.

I övrigt måste jag berätta om min psykologilärare Ulf, och hur min kärlek för denna man bara växer sig starkare. Han är helt fantastisk. En liten parantes innan jag börjar, är att han typ är 64 år gammal, grått hår och skägg. Rätt så typisk psykologilärar-utseende, helt enkelt. I tisdags, dagen efter Droppen, så gick jag runt och uppmanade alla jag mötte till att lämna blod. Så möter jag Ulf.

J:
Ulf, är du blodgivare?!
U: Nej, det är jag faktiskt inte...
J: VA?! Efter alla dessa år?!

Jag vet inte, men generellt sett så är det ju kanske inte så smart att antyda att ens lärare börjar bli lite väl gammal. Det bästa med Ulf är dock att han inte är sen att ge igen. Att han direkt efteråt sätter mig på plats igen.

U:
Har du lämnat blod, eller?
J: Yes, jag gjorde det igår!!
U: Ja, det förklarar ju varför du ser så blek ut!

Ha ha! Love it! Detta är alltså samma lärare som säger att adhd inte räcker, utan att jag "för sjutton har hela alfabetet!". Jag älskar honom!

Blod

I måndags gjorde jag det coolaste någonsin. I alla fall det coolaste på länge. Jag gjorde nämligen ett besök hos Droppen Nordstan och lämnade bort en sisådär halvliter av mitt blod. Trots att nålar är bland det värsta jag vet (jag kan säga att jag inte var ett dugg kaxig när jag låg där med en fet kanyl i armen och tömdes på blod) så känns det nu efteråt som att det var så sjukt värt det. Sjukt värt!! Var inte alls lika farligt som jag trodde att det skulle vara, och mitt nya livsuppdrag är nu att värva folk till blodgivning. Så om ni inte redan gör det - DO IT!

Dock måste jag bara tillägga att anledningen till att det gick så bra som det gick (dvs. att jag låg kvar och inte gråtandes rusade där ifrån) är Mattias! Hur bäst är inte killen?! Han följde med som moraliskt stöd och stod bredvid mig hela tiden och frågade mig om min balklänning och pratade om studenten, allt för att få mig att tänka på annat. När en sköterska kom och sa att dom hade tid för honom så frågade han om han inte kunde få vänta tills jag var klar så jag slapp ligga själv. Bäst är han!

Ett annat plus med hela denna processen, förutom det uppenbara att jag kan rädda människor, är att jag fick veta vilken blodgrupp jag tillhör! AB+ är jag minsann, vilket endast 5% av svenska folket har! Förstår ni hur speciell det gör mig?! Det innebär hursomhelst att jag kan ta emot alla typer av blod, men jag själv kan bara ge till andra AB+. Ho ho, speciell egoist är jag! Men detta betyder ju praktiskt taget att jag är säkrad! Nu vill jag bara springa ut på motorvägen, bli påkörd av en lastbil, bara för att jag vet att allt blod funkar på mig! Janina lurar döden, så lätt tar han mig inte minsann! Nej okej, jag bara skoja - ta i trä, ta i trä...

Nu ska jag färga håret,
Hej!

We're all busy little bees, making honey day and night, aren't we honey?

Her hair is Harlowe gold
Her lips sweet surprise
Her hands are never cold
She's got Bette Davis eyes

She'll let you take her home
It whets her appetite
She'll lay you on her throne
She got Bette Davis eyes

She'll take a tumble on you
Roll you like you were dice
Until you come out blue
She's got Bette Davis eyes

She's precocious, and she knows just
What it takes to make a pro blush
All the boys think she's a spy
She's got Bette Davis eyes


Hönö

Jag vet att det är ett himla tjat om Hönö emellanåt, men jag måste bara få säga det igen:
fy sjutton vad jag längtar! Jag längtar till soliga dagar utan bekymmer, härliga stunder vid havet, galna kvällar på Nimbus, storslagna möten, fantastiska människor, mysigaste glasscaféet, slöa dagar i källaren, underbara grillfester i hamnen, gött pizzahäng, tusen skratt, badande och solande tils man storknar, gitarrspelande i solnedgång och tokiga nätter med folk som gör en lyckligast i världen.


Gustavs bild, Hönö -08.

M

Och just som man tänker att veckan lider mot sitt slut på riktigt,
och att det nu inte kan hända så mycket mer,
så får man världens finaste samtal med världens finaste planer,
som får hela veckan (och nästa) att kännas så så så bra.

Jag längtar :)


Sunday

Idag har varit en sådandär dag då jag egentligen inte har gjort något vettigt. Jag har halvstädat, jag har slösurfat och jag har lightpluggat. En sådandär dag som skulle kunna kännas som världens jobbigaste tack vare rastlöshet och inaktivitet, men istället känns det skönt. Jag är glad och bortser man från lite huvudvärk så mår jag bra. Och det är ju bra.

Vad jag inte gillar dock är alla ups and downs. Som i fredags, vad hände där? Jag gillar inte att mitt liv ska gå från en extrem till en annan, att jag antingen ska vara spudlande glad och full av skratt eller att jag ska vara deppigaste nervvraket där minsta lilla blir till världens största. Är det en positiv extrem så kan jag gå med på det, men kan vi inte bara skippa de negativa? Att konstant få gå omkring och känna sig som ett lyckopiller, det hade vart nåt. Jag orkar inte med deppdagarna, och jag vill inte banga så många roliga händelser som jag har gjort i höst.

Igår var hursomhelst en bra dag. En riktigt bra dag, och att få träffa Lisa gjorde så mycket. Hon är en sådandär person som det räcker att tänka på för att man ska bli på superhumör. Hennes härliga skratt och vackra ögon. Fy vad jag gillar henne.

Saturday #2

Tygjakten gick både bra och dåligt kan man säga.
Dåligt: vi hittade inga bra tyger alls, och butiken hade bara chiffong i svart och vitt = inte färgerna jag vill ha. Då hade dom hade ett mycket bättre utbud på Gårda Textil, dit vi återvänder nästa vecka för inköp.
Bra: vi hittade ett mönster till klänningen som jag tror kommer passa perfekt! Dock var det inte till 100% vad jag hade tänkt mig innan, men jag tror att detta kan bli bättre. Dessutom kan det hända att jag ändrat mig totalt angående färg, och jag är nästan mer excited över den nya idén jag fått (som i så fall även kommer innebära hårfärgsbyte, yay!).

Mamma släppte av mig i Allum efteråt där jag fördrev lite tid och käkade hos Mathilda på Paprika. Min nya favoritsysselsättning har blivit att se på henne när hon arbetar haha :) Fick även höra att världens bästa Lisa kommer att vara på plats på ungdomsgudstjänsten i Lerum ikväll, vilket gjorde mig överlycklig. Jag har verkligen saknat henne. Efter regn kommer solsken, eller vad är det man brukar säga? Idag är jag på topp igen!

Saturday

Snart åker mamma och jag iväg för att kolla tyger till balklänningen.
Håll tummarna för att det finns nåt fint :)

Bättre

Efter lite "Så ska det låta" med familjen, och framförallt ett samtal från Arvid så känns allting så mycket bättre. Tack, tack och tack för allt du gör Arvid. Du är verkligen så himla bra!!


Opepp

Och så slår opeppen till. Igen. Och jag är så fruktansvärt trött på det. Det senaste halvåret har jag inte varit det minsta pepp på någonting någon gång, allting har bara varit en stor, grådassig, tråkig mix. Missförstå mig inte nu, det är klart att jag har gjort mycket kul, problemet är bara att jag har inte haft sådär riktigt förbannat skoj som jag brukade ha förut. Peppen finns helt enkelt inte där, trots att jag inget hellre önskar att gjorde det. Och såhär har det mer eller mindre varit i ett halvår nu, om inte det dubbla. Detta har gjort att jag blivit sjukt tråkig, en riktig banger som hoppar alla typer av sociala sammanhang. Bara för att göra ingenting alls. Eller så åker jag dit, för att helt plötsligt upptäcka att jag är det tråkigaste jävla sällskapet som någonsin funnits.

Jag tittar mig i spegeln och blicken är frånvarande. Jag gillar det inte. Gnistan är borta, och jag har ingen ork eller lust till någonting, och för att citera en vän så vet jag inte ens vad jag tycker är kul längre. Inte ens idag, när mocks äntligen är slut och hela IB ska ut och fira, inte ens då kan jag hitta peppen. Jag ville verkligen. Jag försökte verkligen, gjorde mig i ordning och satte på mig min nya, fina klänning. Men ingenting hände. Jag tittar mig i spegeln och jag ser en festklädd och till synes peppad tjej. Men blicken är frånvarande. Det är inte som det ser ut att vara.

Jag vill inte ha det såhär längre.

Orange Revolution

Dagens (nattens) PS är att jag vill ha denna sinnessjukt snygga klocka.
"Orange Revolution" från Triwa by Tritoni.


http://www.tritoni.com

3G

Som en liten bonus på en go dag så anmälde jag mig precis till 3G.
Marcus Olsson, Soulit och Samuel Ljungblahd. Fet helg!

15/15 mock exams completed!

Nu är mocks officiellt över för min del! Dessutom tror jag att svenskan gick ganska bra idag! Firade med att äta Tom Kha Kai när jag kom hem, vilket är världens godaste thaisoppa. Imorgon är jag ledig, vilket även betyder långhelg för min del. Och jag kan berätta att det är sjukt välbehövligt.

Dergården

Idag hade jag endast en mock exam (näst sista!!) klockan halv nio på morgonen vilket betyder att jag fick sluta väldigt tidigt. Skönt! Satte mig dock i bamba med Tobias och Mattias efteråt och hade den skönaste lunchen på länge, fy bubblan vad skoj det var och vad jag gillar dom! Åkte tåg hem, och när jag hoppade av i Lerum stod bussen och vänta. När jag kom upp ur tunneln hade den åkt. För illa, är inte meningen att bussarna ska matcha och vänta in tågen?!

Hursomhelst så ringde jag Linda och kollade vad hon hade för sig, och vilken lyckoträff det var! Hon hade nämligen långrast, så jag passade på att traska bort till gymnasiet och hälsa på henne. Fick mig en personlig rundvandring i skolan, och väldigt trevligt sällskap, sjukt bra! Det kändes väldigt skumt att traska igenom korridorerna och hela tiden se människor man känner igen, som man tidigare har gått med igenom hela grundskolan, men inte sett sen man gick ur nian. Läskigt hur mycket, men samtidigt hur väldigt lite, människor har förändrats. Lagom till det att hon skulle börja igen gick min buss, vilket ju passade helt perfekt. Tack Linda, för att du tog hand om mig. Min räddare i nöden :)


Renovering

Annars är ju pappas komentar skön.

Johannas rum ska göras om, och dörren bytas ut. Problemet är bara att dörrstorlekarna skiljer sig nu från för 20 år sedan, så öppningen i väggen är ungefär 10 cm för liten på höjden för att den nya dörren ska kunna passa. Hänger ni med? Jag gör det knappt själv, så det är okej. Summan av kardemumman är i alla fall att pappa ska såga, eller göra något annat passande, i väggen så att öppningen ska bli större.

"Tja, jag är inte så bra på sånt här så jag får väl prova mig fram lite!"

Ja, det är ju bara att leka lite på måfå, blir det fel så är ju inte hela väggen (och hallen) förstörd i alla fall. Bra tanke. Nu är han hursomhelst i full gång, och hela huset brummar och vibrerar. Särskillt gött är det att ha rummet intill då. Jag vågar inte gå ut och titta på resultatet, kommer säkert sluta med att hålet blir för stort så att hon har någon form av peeping-tom springa högst upp. Käckt.

Monday

Oj vad jag känner att alla överflödiga kilon rinner av mig! Helt fantastiskt. Idag har jag hållt mig till min lilla bärsmoothie som jag smuttat lite på mellan proven. Jag har föresten kommit på att det här med alla mock exams gynnar min bantning nåt grymt! Jag har liksom så många och långa prov varje dag att jag inte har tid att luncha emellan. Hur bra?! SÅ bra! Anyways, det känns fint det här. Tjock är så -08. Valkar är ute. Nu är det bloggbantning med Katrin det enda som gäller. Det är verkligen det. Bloggbantning känns fresh. Men jag vet inte riktigt vad det är Sofie vill att jag ska uppdatera om egentligen? Jag mår bra. Ha ha, lite hungrig är jag allt men it's all good! Det ska kännas att man lever som jag brukar säga. Nä det brukar jag inte. Men vill man bli fin får man lida pin. Ho ho.

Hursomhelst. Idag hade jag tre prov igen. Det var ju skoj. Det gick inte så bra. Engelskan gick väldigt dåligt. Psykologin var ett enda stort bullshittande och biologin gick inte fullt lika bra som de två förra veckan. Men det kan ju vara gött ändå! Vad mer? Stod och väntade på bussen i Stenkullen. Den kom fyrtio minuter sent. Sånt blir man glad av! I helgen såg jag en snygg Max. Jag vet inte riktigt hur det funkar, men jag tror att om man heter Max så blir man automatiskt snygg. Eller om man är snygg så får man automatiskt heta Max? Något i den stilen. Sist men inte minst så har jag blivit helt nichad på Johnnys. Partille-Johnnys, alltså. Dom är så himla sköna, fresha, goa! Så nu vill jag ha PJ-maskerad. Fixa det till mig och jag kommer föralltid att älska dig.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0