likekindergarten

Ja, om ni inte har förstått det än, så har jag alltså sysselsatt mig med att läsa New Moon, andra boken i Twilight-serien, de senaste dagarna. Fredag till söndag har jag nästan konstant suttit med näsan i boken, och igår blev jag alltså äntligen klar. Stört bra. Det enda negativa är att jag måste hålla mig till efter studenten innan jag läser vidare på trean, jag har inte råd att förlora så mycket pluggtid. Tragiskt liv, ja. Hursomhelst är här en snabb uppdatering om lovet.

Fredag: Ungdomsgudstjänst i och kalas för William i Floda.
Lördag: Fika med Linda på Puls, Elefantkonsert på kvällen.
Söndag: Riddarfest för Rasmus som fyllde 21.
Måndag: -
Tisdag: -
Onsdag: Åka till Herrljunga, grilla hos Artmans och sova hos Jonathan.
Torsdag: Jonathan, köpa New Moon på hemvägen, kolla klart 24 season 2.
Fredag: Läsa New Moon på en solig altan hela dagen.
Lördag: Läsa New Moon på en solig altan hela dagen, påskfirande i Loo på kvällen, sova hos Mathilda.
Söndag: Läsa ut New Moon med Mathilda på en solig altan.
Måndag: Diverse - städa, öva in balskor, justera studentklänning, plugga.

Slutsatsen är alltså att om man bortser från måndag, tisdag och dagens skolångest så har det vart en alldeles förträfflig vecka!

     "Why can you believe the lie, but not the truth?"
     "It never made sense for you to love me."

His mouth was on mine then, and I couldn't fight him. Not because he was so many thousand times stronger than me, but because my will crumbled into dust the second our lips met. This kiss was not quite as careful as others I remembered, which suited me just fine. If I was going to rip myself up further, I might as well get as much in trade as possible. 
So I kissed him back, my heart pounding out a jagged, disjoint rhythm while my breathing turned to panting and my fingers moved greedily to his face. I could feel his marble body against every line of mine, and I was so glad he hadn't listened to me - there was no pain in the world that would have justified missing this. His hands memorized my face, the same way mine were tracing his, and, in the brief seconds when his lips were free, he whisered my name.

"I wondered how long this could last. Maybe someday, years from now - if the pain would just decrease to the point where I could bear it - I would be able to look back on those few short months that would always be the best of my life. And, if it were possible that the pain would ever soften enough to allow me to do that, I was sure that I would feel grateful for as much time as he'd given me. More than I asked for, more than I'd deserved. Maybe someday I'd be able to see it that way.

But what if this hole never got any better? If the raw edges never healed? If the damage was permanent and irreversible?"


Solig altan. New moon. Need I say more?

I morse blev jag föresten väckt av ett samtal på mobilen av ett okänt nummer. Ett +66 nummer.
Vet ni vem det var? Pelle.
Pappas gamla barndomsvän som sedan nästan 20 år bor i Pattaya, Thailand.

Jag har inte träffat honom sedan förra sommaren då vi senast var och hälsade på, så snacka om att jag blev förvånad och glad på samma gång. Dock blev inte samtalet särskillt långvarigt då det egentligen var min far han ville ha tag på, och det kostade säkert inte heller gratis att ringa, men det var löjligt roligt att höra av honom ändå. Skönt att höra att han mår bra! Kan dessutom tänka mig att det var härligt för pappa att få prata litegranna med sin gamla vän, det händer ju inte så ofta.

Det är föresten en väldigt faschinerande vänskap dom har. Under hela deras uppväxt så var det bara dom två. Dom var ungarna som utförde byns alla rackartyg, och otaliga historier jag har fått höra om busen de hittade på tillsammans. När de var i 19-20 års åldern så planerade de en resa till Thailand ihop. Men så träffade pappa min mamma, och det blev så att han stannade hemma i stället. Pelle fullföljde dock planerna och reste ner till varmare breddgrader. Och stannade där. Senast han var i Sverige var strax efter att jag föddes, så han har alltså inte vart hemma på över 18 år. 2004 gjorde vi vår första resa till Thailand för att semestra och hälsa på Pelle. Detta är alltså drygt 14 år efter att pappa och Pelle senast träffats, men när man såg dom ihop var det som om ingen tid alls förflutit. De skojade, skrattade och pratade minnen tillsammans. Det var inget som kändes konstigt, och dom blev som två små buspojkar igen (känner ni min pappa så kan ni ju tänka er...) Sedan dess har det blivit ytterligare tre resor, och varje år har det fungerat lika bra, och dom har klickat och hittat tillbaka till varandra direkt, trots att de lever två så fruktansvärt olika liv.

Jag tycker det är faschinerande.

Idag har min lillebror kvinnligt besök här hemma.
Hon är jättesöt. Ser lite halvasiatisk ut (mjau), men tydligen är hennes mamma från Sydafrika.
När jag gick upp, lite för sent, så stod de två i köket och lagade mat.
Det är väl fint?

Ja, men jag tänkte helt enkelt bara upplysa er om detta. Att hon är jättesöt, alltså.

Jag har fortfarande inte riktigt kommit över hur bra det var igår. Serri alltså.

Idag är jag opepp. Blank. Det är lite tråkigt, för jag vill inte vara det och egentligen så borde jag vart supertaggad eftersom det var riddarfest hos Rasmus. Och visst gick jag, och visst klädde jag ut mig. Visst åt jag gott, och visst skrattade jag. Fast jag var ändå inte särskillt pepp. Jag skyllde det på att jag var trött, men jag tror inte att det var den egentliga anledningen. Jag vet fortfarande inte vad denna anledning är, men jag vet att det senaste året har jag fått känslan alldeles för ofta. Och jag gillar det inte.

Men det är synd att klaga. Nu var det faktiskt ett bra tag sedan jag kände så sist, känslan kommer krypande allt mer sällan. Och det är ju bra. Har haft en fantastisk vecka när jag tänker efter på det. I onsdags var det helkväll (natt) på stan med massa sköna IB-människor och övernattning hos bästa Emma. I fredags var det UG i Floda och kalas hos Wille. Lördagen bjöd ju som sagt på underbar konsert med Elefant (jag har fortfarande inte lyckats komma över hur galet bra det var). Och idag riddarfest. Emellan detta så har jag fått mycket skratt och skönt häng i skolan. Egentligen har jag inget att klaga på.

Nu ska jag se om inte jag vågar trotsa ipred för att få se på lite american idol. Annars blir det nog till att dra igång lite 24. Jack Bauer är för illa bra, alltså.

Är precis hemkommen från en FET konsert med Elefant
så galet bra var det att jag inte ens vet vart jag ska börja
men man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord
så här kommer en sådan.

Vaknade precis.
Efter 13 timmars sömn.
Galet.

(På grund av onsdagen som var galet skön men resulterade i lite sömn: Sticky - Sense - Deep)

Idag har följande spännande (eller inte) ting skett.

- Två ekonomilektioner på en dag. Det är inte okej. Visserligen betyder det att vi inte har någon ekonomilektion på fredag, och således slutar vi klockan 12 istället för 16. Det är ju rätt okej. Men fortfarande, två på en dag är två för mycket helt enkelt. Roligt att se hur seriösa den andra ekonomigruppen är, medans vi andra bara pratar, skrattar, fotar och facebookar bort tiden.

- Äta 'påsklunch' i bamba. Vilket faktiskt var rätt gott. Och trevligt. Smakade lite sådan där Janssons frestelse eller vad det heter av Mattias. Det kan ha varit det otrevligaste jag någonsin ätit. Nej, vänta, nu ljög jag. Det absolut otrevligaste var ju bambas "chiliconcarne" förra veckan. Den både smakade, luktade och såg äcklig ut. Inte okej.

- Jag har firat mamma litegranna på hennes 39 års dag. Hon börjar också bli gammal nu. Mormor, Sofie och Mathilda kom över en sväng vilket var trevligt, och jag och S smidde presentplaner inför fredagens födelsedagsbarn. Detta blir nog ball! Misslyckade muffins han jag minsann baka också!

- Senaste avsnittet av Gossip Girl har jag även synkat med min favvo Eric. Börjar bli en riktigt trevligt tradition det där. Imorgon träder IPRED i lag. Är det forfarande okej att streama avsnitt från nätet? Eller klassas det som illegal nedladdning trots att man kollar på en hemsida?

Kräm.

Today, my boyfriend and I were snuggling on bed watching tv. He gets up at one point and turns the light off and I asked him why. He said "You look better in the dark". FML

Today, I went to Walgreen's for a tub of Vaseline. The old guy at the counter looked at me, winked, and said, "Not having too much luck with the ladies, eh?" He was right. FML

Today, I was playing with my kid cousin outside. It was warm, so I was wearing my new bikini, and felt pretty good about myself. She suddenly turns to me and asks: "How come your tits are so small when you have such a big belly?" FML

Tar en liten paus från städande (i mina 13,5 cm klackar (balskorna, det är hardcore träning som gäller nu)) för att skriva en rad eller två om min fantastiska gårdag.

Strax innan klockan två var det dags för mig, Sandra och Kim att befinna oss hemma hos Julia för lite våffelgräddning. Dessa, tillsammans med sprutgrädde (heter det så?!) och hallonsylt, packade vi med oss till tåget som skulle ta oss till Uddevalla och kvällens stora äventyr: Musik Direkts semifinal. Och jag säger bara att denna tågresa var bland det bästa någonsin, våffelparty på tåg är sjukt underskattat! Väl på plats i Uddevalla hade vi en dryg timme att döda, och varför inte spendera denna tid med att försöka oss på hoppbilder framför Karl X Gustav med självutlösare? Kan tala om att detta inte var det lättaste (däremot det svettigaste..) men 18e gången gillt som jag brukar säga! Spruta lite grädde på Sandra, skratta tills man kissar ner sig, och fastna med finger i squeezeflaska är ju annat man kan sysselsätta sig med.

Klockan sex drog tävlingen igång, och oj vad mycket bra band det var! Lite oparty att det var inne på en biograf (dvs. alla satt ner i publiken...) men vi tjejer lyckades ändå parta loss längst fram ändå! Hursomhelst, banden! Först ut var The Elephant Crew som alla tyckte var grymma! Ett Lerumsband vid namn The Pursuit var också sinnessjukt bra, sångerskan i bandet hade så stört skön röst (och stil!) Vad hade vi mer? Just det! Något band från Tjörn var riktigt sköna med. Endel skrikband som inte var så jättehotta. Långfinger var där och körde favoriten Herbs In My Garden och fy vad bra det var! Sist, men absolut inte minst, Göteborgs Killkör! Anledningen till vår lilla roadtrip. Så himla bra att jag inte vet vad jag ska säga, och när dom körde Känn ingen sorg för mig Göteborg så var ju lyckan gjord! Sjukt bra jobbat, pojkar!

Jag insåg att jag visst hade lyckats ta typ 477 bilder under dagen (...), så det kan ju hända att en och annan kommer upp här, på bilddagboken eller facebook. Eller alla tre. Hade i alla fall en stört rolig dag,

Tack brydar!!

Today, my girlfriend decided to strip me naked and blindfold me, then told me I'd get a reward if I caught her. So I ran around naked and blindfolded till I caught her, and then I yelled, "I want my prize on the kitchen table!" It was her mom who'd just got back from work. FML

- Sjukt härlig 3G-helg i Alingsås, goa vänner, goa möten, goa konserter!
- Har ätit min första vårglass = underbart.
- Galet trött och seg i kroppen efter helgens bravader.
- Imorgon är det swedish IOC, sedan är allt utom finals avklarade.
- Nu ska jag se på Herre på täppan med pappa och bror.

Kram

Kom hem från skolan för bara ett litet tag sedan och är tired as hell. Nio känns inte som en vettig tid att få komma från skolan. Dessutom har jag ont i huvudet, men inte får jag sova, för imorgon har jag individual oral som står för 15% av mitt engelskabetyg, och därför måste jag plugga plugga plugga. Jag hoppas av hela min själ att jag inte kommer få ett utdrag ut Lord of the Flies då det troligtvis är boken jag hatar mest. På riktigt. Avskyr. The Bluest Eye vill jag ha. Den är bra. Den borde ni läsa. Nämnde jag att jag har ont i huvudet? Och att jag blivit en sms-nörd? Jag räknade förut, och 43 sms till och från C:et ligger dagens räknare på. Känns vettigt. Svamlar jag lite nu kanske? Det gör jag. Procrastination kallas det. Nåja, här kommer en väldigt snygg bild på Blake Lively och Leighton Meester, aka Serena och Blair. Gossip Girl alltså. Det kom ju ett nytt avsnitt igår efter tusen veckors uppehåll vilket ju var himla gött kan man tycka. Appropå gött så är det 3G om två dagar. Förutsatt att jag överlever morgondagens oral. Två dagar. Håll ut, Janina. Okidoki. Här kommer bilden. Det blev visst två. Nu slutar jag.

  

Balskor - check!
Studentklänning - check!

Nu är det bara femtioelva grejer kvar - balklänning, väska, löshår, sminktid, studentfestklänning, studentskor (?), mössan ska komma, studentfest + balbiljett köpas, smycken... Det är en hel del kan man ju tycka.

Nu ska jag fortsätta läsa The Bluest Eye av Toni Morrison. Mycket bra bok, tycker jag.

Har haft en väldigt trevlig helg måste jag säga. Det var ju först och främst det där med klockan, som fortfarande gör mig apglad, men även melodifestivalfinal-tittande hos Hanna med massa gött folk och en snygg grabb igårkväll. Idag har jag vart på vårpromenad med Amanda och Linda med stopp på diverse lekplatser, hur härligt som helst var det, och jag kände mig som ett litet barn igen då vi gungade så högt vi kunde, kämpade i klätterställningar och svischade fram i linbanor. Ikväll har jag myst framför TVn med familjen, vilket det inte heller blir mycket av nu för tiden, så det var också skoj på ett vis.

På torsdag har jag formal individual oral i engelska. Nervöst. Väldigt nervöst.
På fredag åker jag till Alingsås och spenderar en 3G helg där. Kul. Väldigt kul.

Åh. Jag älskar min pappa. Han är bäst i världen. Absolut bäst. I måndags lägger jag ut en bild på bilddagboken (ligger den inte här med någonstans?) på en orange klocka från Tritoni. Under bilden finns texten "economics kan ta sig någonstans. ge mig en orange klocka så blir jag lite glad." Kort och gott. Inget mer med det.

Idag när jag kommer hem efter skola och kyrka så känner jag mig helt slutkörd och allmänt opepp på livet och går därför direkt in på mitt rum och sätter mig här. Efter att ha vart en sväng i köket och hälsat på föräldrar + deras gäster. Sen blir det rummet. Tänker att jag ska slösurfa lite innan jag går och lägger mig. Efter en stund kommer pappa in. "Hej", säger han. "Vad gör du?", frågar han. Jag svarar att jag inte gör något vettigt. "Kan inte du komma ut och hålla lite låda i köket? Maria och Christian tycker så mycket om dig, dom skulle bli glada om du kom ut och pratade lite med oss." Okej? tänker jag. Vad är grejen med att jag ska ut och hänga med alla 40+ som dessutom konsumerat lite vin och är sådär härligt glada i hatten? Nerå, dom är fina allihop. Jag gillar dom.

Så eftersom jag inte har så mycket bättre saker för mig, så kommer jag ut efter en stund. Socialiserar lite. Pratar. Skämtar. Skrattar. Jag sitter och tänker att snart borde jag ha hållt låda tillräckligt. Tänker att nu vill jag tillbaka till min säng. Då börjar dom fråga om skolan. "Hur gick det med inlämningen idag?" (bra), "Har du mycket ekonomi kvar nu?" (litegranna). Jag har en liten present till dig, säger min fina, fantastiska far. Förvånad Janina. Förvånad men glad Janina. Han tar fram ett litet silverpaket och jag öppnar långsamt. Gissa vad som fanns i?! KLOCKAN!!! Den är så fantastiskt fin och jag blev så fantastiskt glad! Jag kan inte ens uttrycka det i ord!

Tydligen kollar min pappa min bilddagbok emellanåt. Han hade sett bilden. Jag hade inte nämnt den alls här hemma, men suttit långa stunder och suktat över den online. Och min fina, fantastiska far går och köper den till mig, "för att du kämpar på så bra i skolan!". Jag älskar honom. Jag älskar min klocka. Jag älskar min pappa!!!

Hoppas ni ser till att observera alla länkar i tidigare inlägg!
Det är mycket som är bra, faktiskt.