likekindergarten

Imorgon.
Imorgon börjar bantningen på riktigt. Fy vad peppad jag är!!! Nej det är jag inte. Men jag kör ändå, ha ha. För Katrin är go och hela hennes bloggbantning är go. Sjukt skönt koncept. Men mest kör jag för att bantning är ett så fruktansvärt kul ord. Senaste veckan har vi kört light, men imorgon drar vi igång med hardcore varianten! YES! Sofie tycker Katrin är dum som uppmanar till massanoriexia. Fast nu snackar vi ju inte skelettbantning. Utan fräschbantning. Nu siktar vi på BAL - 09, vänner! Då ska vi inte ha några valkar. Inget fett. Tröstätning är ute, Janina. Hör du det? Katrin säger ägg. Hon säger knäckemacka och sojamjölk. Och då är det det som gäller, OK? Bra så!

Ne men eftersom lilla moster Sofie bad om en daglig uppdatering så ska jag självklart försöka få med det. Fast vi vet nog båda två att det inte kommer att hända. Inte egentligen. Men jag försöker. Imorgon går startskottet för fit-Janina. Vi hörs då.

Ok. Nu ska vi köra lite Janina goes hysterisk modebloggare såhär på fredagskvällen. Men först tänkte jag bara berätta något som säkerligen kommer kommer få er alla att tappa hakorna av förvåning. Jag vet att det gjorde mig förvånad i alla fall.

Idag hade jag bara två mocks-prov, matte och ekonomi. Ekonomi var ett higher level paper, och jag gick in med inställningen "hur länge måste man sitta innan man får lov att gå igen?". Jag hade alltså inga höga förväntningar på mig själv då jag under två år inte har gjort något som helst vettigt på mina ekonomilektioner, plus att jag inte pluggat alls inför det här. Provet bestod av fem stycken short answer questions varav vi skulle välja tre att svara på. Fuck it, tänkte jag. Det är ju trots allt mitt nya motto. Men när provet startar så upptäcker jag att jag faktiskt kan två av frågorna direkt, utan att tänka. Hur galet?! Så jag börjar skriva och skriva och det känns förvånansvärt bra (det är säkerligen inga sjuor, men inga bottenskrap-betyg heller). Tredje frågan var dock inte ett lika självklart val, men jag bestämde mig för en, och skrev faktiskt litegranna som var av relevans. Dock satte ju tiden (och min kunskap he he) stopp för ett perfekt genomarbetat svar, men whatever! Två av tre satte jag, och med tanke på att vi snackar ekonomi så är jag nöjd med det! Visst är ni lika förvånade som jag?! Hursomhelst, nu till nåt viktigare!

IDAG ÖPPNADE BEYOND RETRO I GÖTEBORG!!! Hur bra?! SÅ bra! För er som inte vet så är beyond retro en vintagekedja som tidigare bara funnits i Stockholm. Och nu snackar vi att denna Stockholmsbutik är den både största och bästa of its kind, med nogrant utvalda plagg från alla världens hörn. "Den här affären är ett överfullt modebibliotek, tillfälligt hem för unika plagg så långt ögat når" står det på hemsidan. SÅ bra. Hursomhelst. Idag öppnades till min stora lycka en butik i Göteborg, och självklart var jag och kikade in så fort jag slutat. Och jag överdriver inte ett dugg när jag säger att det var som att komma till mitt personliga paradis. Mitt mecka. Alltså, det var tveklöst det vackraste jag sett i hela mitt liv. Tveklöst. Jag grät glädjetårar, tårar av ren och skär lycka. Trots att det var väldigt trångt, så mycket kläder på så lite plats, så kändes allt sjukt genomtänkt. De snyggaste dekorationerna, hottaste personalen, vackraste klänningarna (blommigt, paljetter, tyll, spets..), coolaste accessoarerna och ja, det var verkligen himmelriket. Verkligen. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Gå dit och ni kommer förstå. Nedervåningen på Topshop Arkaden. Do it!

Och så var de tre första proven av mocks skrivna. Tre av sexton. 16 prov på 8 dagar. Det är ändå gött liksom! Dock hade jag missbedömt det hela litegranna kan man ju säga, vilket ju inte var så käck. Morgonen började nämligen med multiple choice questions i biologin. Den var okej. Den var väntad och gick bra.

Sedan får vi en liten paus för att därefter köra ännu ett litet biologiprov. Och denna gången trodde jag att det skulle vara data based questions och short answer questions, men tji fick jag! Det var nämligen DC, SAQ och essay questions. Jag hade inte väntat mig att behöva beskriva ventilation, meiosis, mitosis, the action of the heart, translation och transcription, digestive system och alla andra jobbiga processer i detalj. Men det fick jag minsann göra ändå. Dock hittade jag en fråga som funkade fint, så det ska nog ha gått rätt bra ändå. Men första tanken var bara "fuck". Ha ha. Fuck it. Det är mitt nya motto. Hursomhelst.

Dagens andra (smärre) chock kom när det var dags för prov nummer tre. Då var det inte alls svenska som jag hade räknat med, utan engelska. Uups. Skulle kanske ha läst på lite om comparative commentarys innan, Janina? Ja, det skulle jag nog. Vi skulle alltså jämföra två okända texter. Nu kanske det inte låter så svårt. Det är det kanske inte så svårt, men med IB's kriterier så är det inte heller det lättaste. Allt beror helt och hållet på vad man får för texter. Hursomhelst. När jag läser igenom dessa texter så känner jag bara "scoooore, detta kommer gå så lätt". Och så hade jag tusen bra idéer och tusen bra tankar. Så efter en stund ska jag börja skriva. Då låser det sig. Jag kunde inte alls formulera mina tankar i ord, och alla argument som låtit så bra i mitt huvud blev ren skit. Gött är det. Ne.

Imorgon är det ytterliggare tre prov, psykologi x2 och svenska. Denna gången är det verkligen svenska. Det känns inte bra, men whatever. Psykologin asså. Där är det mycket att plugga kan jag tala om. Dessutom är ett av proven ett HL only. HL är higher level asså. För er icke-IBare. Janina är psych HL. ho ho. Ne nu har jag hela alfabetet igen. Hejdå.

Om ni föresten ignorerar det faktum att detta är en väldigt tattig och snabb ihopklippning av ett par olika klänningar, så illustrerar denna bild mer eller mindre hur jag har tänkt att min balklänning ska se ut. Sedan kör jag på clips. Extrahår alltså. Långt, mörkt och jättelockigt. Tror jag. Och så blir det antagligen accessoarer i guld på det. Sminket däremot är fortfarande lite av ett frågetecken. Antingen kör jag det i lite guld-brons-glittrigt, lila, eller nedtonat men fresh. Eller kanske rött läppstift? Rött och lila, funkar det eller? Hmm, jag får fundera på detta.
Här har ni i alla fall bilden:

Imorgon drar mina mock exams igång. TEKNISKT sett så spelar dom ingen roll, och därför har jag nog tagit lite väl lätt på hela plugg-grejen. Jag skulle troligtvis kunna vara mer förberedd. Rätt så mycket mer till och med. Men så här gör jag ju alltid, så det är ju inget nytt. Imorgon är det alltså två biologiprov på morgonen, följt av svenska vid ett. Känns okej ändå. Det är inte de värsta ämnena. Det värsta kommer på fredag, ekonomi, och kvällen innan ska jag gå ut. Ha ha, det är ungefär så seriöst jag tar på mina mocks. Men. Det är faktiskt bara för att det är Soulit som spelar. Annars hade jag ju inte gått ut, för det är ju ansvarslöst och allt såntdär. Inte okej. Hursomhelst ser jag faktiskt fram emot det. Förutsatt att jag hittar någon att gå med, annars blir det nog inte asparti. Men det löser sig nog, för det brukar det ju trots allt göra.

Bantningen då? Ha ha, det går asbra! Knappt ätit någonting idag heller, och det är svinskoj! Sa till och med nej till thai idag med mina vänner. Inte för att det är fet mat, utan för att det är mat överhuvudtaget. Och mat är ju inte längre okej. Jag kommer säkert kollapsa mitt i alla prov, det hade vart asball! 

Ne, jag skojar litegranna bara. Men någonting tänkte jag försöka göra. Och eftersom Katrin är min gud, så ska jag gå med i hennes bloggbantning! Ha ha, nu är det bara massa bars hit, och fruktshakes dit i hela bloggen. Så himla gött är det! Det bästa är att hon inte tvingar mig att springa. Raska promenader säger hon åt mig att köra, och sånt gillar jag! Och vet någon, så vet Katrin. Eller hur? Precis. Bra så.

Ne nu ska jag plugga. Svammel svammel. Men de e gött. Hejdå.

Idag har varit en sjuk dag. Jag har varit sjuk idag. Inte sjuk som i att jag ligger hemma och hostar, utan sjuk som i störd i huvudet. På riktigt, jag har varit helt speedad. Plus att det har varit världens mest onödiga dag idag, men det är ju en annan historia. Hursomhelst. På psykologilektionen:

Ulf talar om att han hade tänkt att vi skulle arbeta med våra psykologi projekt.
Kim & Janina: Men vi har inte med oss våra grejer...
Ulf: Nehe.. Okej.. Vad ska vi göra idag då?
Janina: Vi kan köra yoga! (jätteglatt och jättenöjd)
Ulf tittar misstroget på mig med en blick som säger "du är störd, ska jag skratta eller gråta?"
Janina: Nej men shit förlåt, jag har adhd idag.
Ulf: Adhd räcker inte, du har ju för sjutton hela alfabetet!

Yes, och på den nivån har alltså dagen legat. Bra så!

För övrigt är banta är ett roligt ord tycker jag. Folk blir så upprörda av ordet banta, det låter liksom som att man ska gå och svälta sig själv. Just därför ska jag börja hårdbanta. Fast inte bara för att det är ett så skönt ord, utan också för att jag tänkte bli fit till balen. Därför har jag ätit fyra köttbullar i bamba. Och knäckemacka och ägg när jag kom hem. Det är allt! På en hel dag. Ha ha, visst låter det hemsk? Visst blir man upprörd?! Det är kul tycker jag! Är man för lat för att träna, då får man helt enkelt sluta äta. Jag säger som Katrin, "Jag börjar känna bantningmagen skrika efter mat. Den skriker "GE MIG MAAAAAT...kurr kurr kurr". Blir ingen jävla mat. Nu har jag skämt bort den alldeles för länge." Yes, så nu ska han minsann få vad han förtjänar! Magen alltså.

Jag återkommer med uppdatering.

Nu ska vi gå från en extrem till en annan tänkte jag. Vi går alltså raskt från kärlek till hat. Eller. Egentligen är det nog en kombination av de båda, jag vet inte riktigt än. Vi får se helt enkelt. Då kör jag.

Jag har funderat lite det senaste över det här med hat. För mig är hat en så stark känsla att jag inte ens kan greppa det. Jag har läst om det. Jag har sett det porträtteras på film. Visst. Men med den erfarenhet som jag personligen har, så kan jag själv inte känna hat mot någon eller något. Och det är ju bra. Det finns inte en enda person som jag hatar i denna världen, det är nog liksom för stort för att jag på riktigt ska förstå vad det är. Tvärt emot vad vissa verkar tro, alltså.

Arg kan jag däremot vara. Ibland kan jag vara riktigt arg till och med, och jag kan spela ut denna ilska på fel sätt, och många gånger har jag nog betett mig lika illa tillbaka. Ibland blir jag arg av anledningar som jag inte ens kan förklara för mig själv, och det tycker jag att man kan få vara ibland. Arg, nedstämd, irriterad, ledsen, frustrerad, deppig... Jag tror rent ut att det kan vara bra. Inte någon längre period, men stundvis. Hursomhelst.

Vad jag har kommit på är att ofta när man (jag) blir riktigt arg, och lyssna noga nu du/ni/någon/ingen som känner sig träffad, så bottnar denna ilska i kärlek. Det bottnar i det faktum att man blir besviken över hur någon som man egentligen tycker så mycket om, kan göra något som sårar och upprör en så otroligt. Men det är stor skillnad på att hata någon, och att misstycka i deras beslut och/eller handlingar. Stor skillnad. En sista förtydligare alltså: jag hatar inte. Inte någon. Inte dig.

För egentligen vill jag se mig som en kärleksfull person. Jag kanske inte talar om det tillräckligt ofta, men jag hoppas att folk vet om hur mycket jag uppskattar dom. Egentligen borde man tala om det oftare. Jag ska börja göra det. För jag har så otroligt många fina människor omkring mig, nära och på avstånd. Folk som får mig att må bra, att känna glädje och lycka. Det finns få personer som jag inte gillar, och som inte berikar mitt liv med något fint. Det spelar ingen roll hur ofta eller sällan man ses, jag har folk som jag endast träffar ett par gånger om året som betyder så fruktansvärt mycket för mig. Människor som jag saknar så det värker i bröstet. Ni betyder. Allihopa. Det ska ni veta.

Jag vet inte riktigt vad jag ville få fram med allt detta blaj. Kanske inget, kanske allt. Men är det inte det som är meningen? Att försöka reda ut sina tankar lite, sätta det i text, få lite perspektiv. Egentligen vet jag en sak som jag ville få fram, och jag hoppas att det också kommer fram. Vi får se. Kanske spelar det inte längre någon roll, och kanske borde jag bara låta det vara. Kanske är det bäst för båda parter att bara gå vidare. Fortsätta ignorera. Kanske inte. Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Men nu är det ute.

Och jag hoppas att ni, mina vänner, vet att jag älskar er alla. Otroligt mycket.
Det är sanningen.

Vi fortsätter väl på samma tema med denna video.
Missa inte de fina hjärtehälsningarna på slutet.

 

Let's be magnets for life. I'll cover you... always. Never stop dreaming. I'm yours. Here's to a lifetime together. I love you. I do enjoy my time with you. I miss you. You are so amazing. I like you, do you feel the same? I wish you were here. To my wonderful fiancé - Thank you.

Och så läser jag det här och så blir jag ännu lite mer kär i dagen (visserligen skrevs det inte idag, men det spelar ingen roll). Blir helt varm i hjärtat ändå! Att jag får en sådan fin text skriven bara sådär, helt oförtjänt av den. Det gör mig glad. Lotta är den perfekta mixen av allt som är bra. Det är hon verkligen.

I hope you never fear those mountains in the distance
Never settle for the path of least resistance
Living might mean taking chances, but they're worth taking
Loving might be a mistake, but it's worth making
Don't let some hell bent heart leave you bitter
When you come close to selling out, reconsider
Give the heavens above more than just a passing glance
And when you get the choice to sit it out or dance

I hope you dance.

Fick precis ett mms av Linda:

Tydligen har dom prisutdelning där uppe. Tydligen får dom diplom för sina bra och mindre bra prestationer och bedrifter under lägrets gång. Idag fick Linda diplom för "Viktigaste samtal" med en jurymotivering som kort och gott löd "VARFÖR?!". Tydligen var det fler än jag som hölls vakna av tisdagsnattens telefonsamtal.

Idag är jag trött. Jag skyller det på Linda som ringer och väcker mig mitt i natten. Två minuter i två var klockan. Trodde hon att jag skulle vara vaken? Skulle inte tro det, va. Men jag spelade med, halvsov, pratade med henne i någon halvtimme, och flikade in med lite mm och aah där jag tyckte att det passade. Bra så!

Anledningen till att Linda ringde var att hon inte kunde sova (no shit) på grund av alla basiller som härjar uppe i Bydalen för tillfället. En liten parantes är att Bydalen är något skidställe norrut i landet (gissar jag, jag har ingen aning) och att det är läger med kyrkan där för tillfället. Väldigt gött skulle man ju kunna tycka och tro, men då har man missat det lilla faktum att typ åtta personer har spytt på fyra dagar. Och det är ju mindre skoj. Linda låg alltså vaken och nojade över huruvida hon också skulle bli sjuk eller inte, och då väljer hon att ringa mig. Klockan två minuter i två. Det var mycket uppskattat.

Så där låg jag alltså, väckt ur min skönhetssömn, och blev tillsagd att prata om något som inte involverade spyor. Ok. Piece of cake kan man ju tycka. Jag berättade att jag skrivit en biologisummering på 15 000 ord och att jag vet hur min balklänning ska se ut. Sedan bollade jag snabbt över till henne igen, och återgick till att svara med mm och aah och ne stackars er.
Bra så!

Summan av kardemumman är alltså att nu ska jag sova. För jag är trött.
Godnatt.

Nepp, jag fick se mig besegrad. Pallade inte mer än en timme av matte och sedan dess har jag mest gjort ingenting. Rätt skönt, men samtidigt känns det lite rastlöst och stressigt. Skumt.

Hursomhelst så har jag nog kommit fram till hur jag vill att min balklänning ska se ut! Satt och letade inspiration, pratade och planerade med mamma häromdagen, och efter många om och men så kan jag nu med 90% säkerhet säga hur den kommer att se ut. Skoj! Man kan säga att det är ett hopplock av två klänningar som vi ska sy upp. Och med vi så menar jag mamma. Jag var lite tveksam på att låta henne sy den först, men hon har trots allt gått en sömnadsteknisk linje på gymnasiet för inte alltför längesedan (20 år, haha) så förhoppningsvis så kan hon sin sak. Och dessutom lovade hon att om jag skulle bli missnöjd med minsta lilla så lämnar vi över det till en profesionell skräddare. Bra så!

Detta betyder alltså att tygjakten kan börja! Jag vet att jag vill ha en lila klänning. Mörklila. Jag har den exakta nyansen klar för mig, och hittar jag inte den blir det jobbigt. Material däremot är en annan femma. Jag har egentligen ingen aning om vad som bäst passar till modellen och formen osv, så det är väl tur att jag har mamma som kan sådant.