John Mayer - Half of my heart
Klockan är mycket och jag tänker inte skriva någon roman här känner jag. Har haft en väldigt trevligt helg och imorgon åker jag till London. Kollar i min kalender och konstaterar att hela nästa vecka är kick-ass. Taylor Swift konsert om 20 timmar give or take. Ja, tack, det blir mycket bra så!
Like the left behing colors in the sky when the sun is gone
A smell of wine and cheap perfume
Och jag ramlar kär i dom som inte ens vet vem jag är
Hjälp vilken fartfylld kväll det blev och vem visste egentligen att det kunde vara så intensivt att agera bulltant? Det var alltså café i kyrkan och Linda och jag ansvarade för fikat. "Räkna med att 20, max 25 personer kommer", sade vår ungdomspastor och vi kände inte att vi hade någon anledning att misstro honom. Men oj vad fel han hade i sina beräkningar kan jag tala om! Klockan sju fullkomligt vällde det in folk, tror jag räknade till typ 50 pers, exklusive alla sockersugna ungar dom hade med sig. Fikat tog slut på två röda och vi fick i panik länsa alla frysar i en desperat jakt på bullar, kakor eller annat ätbart. Tack vare Anna och Samuel som hoppade in och hjälpte oss blev det inte alltför stressigt, utan snarare väldigt roligt. Mycket blandat folk, härligt avslappnad men samtidigt intressant intervju, musik och många skratt gjorde kvällen till en riktigt bra en. Tänk vad härligt det är med människor! Imorgon åker jag hem till Olivia och fixar det sista inför London. Jag ser så sjukt mycket fram emot Taylor Swift att ni anar inte. Puss på livet!
blodbad eller blomblad?
Jag har ett soft blåmärke på min arm. Jag är ganska nöjd med det och varje gång jag ser det så tänker jag "bra jobbat, janina!" och så ger jag mig själv en klapp på axeln. Jag går nämligen omkring och låtsas att jag gör världen till en bättre plats för att jag lämnar blod, köper faktum och satsar på ekologiska varor. Så är det ju inte riktigt. Att jag gör världen till en bättre plats, alltså, men någonstans får man väl börja tänker jag. Och tittar på mitt blåmärke. Och klappar på axeln. Mamma läste högt för mig ur tidningen förut. En man i Ryssland ströp sin mamma med en elkabel och dumpade henne på balkongen och sen när hans mat tog slut bestämde han sig för att laga lite soppa på mamman. Jag tycker det är ganska lustigt att domaren sedan gav mannen kortare fängelsestraff för "han var ju bara hungrig". Han kanske inte heller tyckte om sin mamma, för annars är det ju ett väldigt spännande resonemang han har. Appropå mat (typ...) så ska jag och Linda agera café-tanter i kyrkan ikväll tänkte vi. Jag känner att en rejäl uppfräschning är på sin plats innan dess för ni undrar säkert hur mitt lilla fredagsprojekt gick igår och jag kan säga att det gick bra minsann! Eller det beror ju lite på hur man ser det kanske, men det är definitivt lättare att bli full med en halv liter mindre blod i kroppen kan jag tala om, och om det är a good thing or not kan ju sedan diskuteras. Hur man än väljer att se på det så kan jag i alla fall säga att något gott kom ur detta, nämligen min storsinthet. Eller nåt. Nu är nämligen jag och min föredetta klasskamrat och vän vänner igen. Emil, alltså, hör och häpna! "Jag vet att jag är full, men ska inte vi bli kompisar igen?", sa jag. We even hugged. Så slutet gott allting gott kan man ju tycka. Käckt. Hursomhelst, café-tanter. Jag är i behov av att göra mig i ordning innan dess, så det är vad jag ska göra nu, starting with a shower. Må gott, vänner! (ha ha, Sandra är inte den enda som är cheesy lately...)
Härligt är livet, amen!
I dag har jag vart och tappats på blod om någon kan tänkas vara intresserad av det, och det är del ett i mitt fredagsprojekt. Del två består av utgång med diverse f.d IB-människor och en nyfiken Janina som undrar hur det blir när man jobbar med en halv liter mindre blod i kroppen. Man tycker ju att det borde bli billigare, och det är det som vi ska testa tänkte jag och Mattias som även han är med på projektet. I övrigt så är det idag tio dagar kvar till jag och Olivia åker till London för att kika på min favorit fröken: Taylor Swift. Jag tror inte riktigt att ni förstår hur fett det kommer bli. Faktiskt. Nu ska jag alldeles strax ta bussen in till stan och möta upp Märtha och jag måste rappa på lite för jag hade tänkt komma på vad jag ska ha på mig och även smeta på lite rosa läppstift som matchar finfint med mitt numera röda hår. Bra så, känner jag!
And one more thing: you deserve a king cause you're a queen baby girl
Bring me the rainbow
Botten och upp på ett inlägg
Jag har lite ångest över en sak. Det finns en person som inte tycker så mycket om mig. Det jobbiga är att jag inte vet varför, för jag tycker att jag brukar vara ganska trevlig mot honom. Hursomhelst så ska jag spendera sex timmar i en bil med denna personen till helgen och jag får lite ont i magen när jag tänker på det. Jag tror egentligen inte att han menar att vara elak heller, men ibland säger och gör han saker på ett lite plumpt och tråkigt sätt som gör att jag inte alls känner mig uppskattad. Dock känns det väl bilresan som ett small price to pay med tanke på att det kommer bli en fet helg i övrigt. När vi väl anlänt till slutdestinationen Stockholm så har grabbarna tänkt att gå på lite fotboll medan jag ska möta upp härligaste Emilie och Julia för en liten trippeldate-fika. Det blir nog väldigt bra. På söndag kan jag tro att det blir en del shopping och stan för att sedan avslutas med FETASTE konserten på kvällen. Kirk Franklin med Ole Börud och Samuel Ljungblahd som förband. Ser galet mycket fram emot detta! Sedan sover vi ännu en natt i huvudstaden och åker hem någon gång på måndagen som ännu inte är speciellt planerad. Men det kommer bli så bra. Ju mer jag tänker på alla goa grejer som helgen har att bjuda på, ju mindre känns bilproblemet. Detta kommer bli bra. Allt handlar om inställning, hörrni!
I övrigt känns allt mycket bra för tillfället. Sista veckan i oktober visade sig bli en riktig höjdare, och helgen ännu bättre. Fredagen bjöd på färgpinneparty och middag hemma hos Charlotta med tjejerna. Det var verkligen härligt att få spendera lite tid ihop med dom! Lördagen åkte jag till Gabriella där jag övernattade. Det blev två kanondagar med denna fantastiska tjej och tillhörande gästspel från Jonathan och Daniel. Sedan var det ny vecka som inleddes med dagens soppa på Pustervik tillsammans med Olivia, min fantastiska polack som jag inte träffat sedan studenten. Det blev givetvis catching up och många skratt, härligt! Jag tänker tillbaka på de senaste dagarna och inser att jag är lyckligt lottad som har så många fina vänner omkring mig!