Saturday #2
Dåligt: vi hittade inga bra tyger alls, och butiken hade bara chiffong i svart och vitt = inte färgerna jag vill ha. Då hade dom hade ett mycket bättre utbud på Gårda Textil, dit vi återvänder nästa vecka för inköp.
Bra: vi hittade ett mönster till klänningen som jag tror kommer passa perfekt! Dock var det inte till 100% vad jag hade tänkt mig innan, men jag tror att detta kan bli bättre. Dessutom kan det hända att jag ändrat mig totalt angående färg, och jag är nästan mer excited över den nya idén jag fått (som i så fall även kommer innebära hårfärgsbyte, yay!).
Mamma släppte av mig i Allum efteråt där jag fördrev lite tid och käkade hos Mathilda på Paprika. Min nya favoritsysselsättning har blivit att se på henne när hon arbetar haha :) Fick även höra att världens bästa Lisa kommer att vara på plats på ungdomsgudstjänsten i Lerum ikväll, vilket gjorde mig överlycklig. Jag har verkligen saknat henne. Efter regn kommer solsken, eller vad är det man brukar säga? Idag är jag på topp igen!
Saturday
Håll tummarna för att det finns nåt fint :)
Bättre
Opepp
Jag tittar mig i spegeln och blicken är frånvarande. Jag gillar det inte. Gnistan är borta, och jag har ingen ork eller lust till någonting, och för att citera en vän så vet jag inte ens vad jag tycker är kul längre. Inte ens idag, när mocks äntligen är slut och hela IB ska ut och fira, inte ens då kan jag hitta peppen. Jag ville verkligen. Jag försökte verkligen, gjorde mig i ordning och satte på mig min nya, fina klänning. Men ingenting hände. Jag tittar mig i spegeln och jag ser en festklädd och till synes peppad tjej. Men blicken är frånvarande. Det är inte som det ser ut att vara.
Jag vill inte ha det såhär längre.
Orange Revolution
"Orange Revolution" från Triwa by Tritoni.
3G
Marcus Olsson, Soulit och Samuel Ljungblahd. Fet helg!
15/15 mock exams completed!
Dergården
Idag hade jag endast en mock exam (näst sista!!) klockan halv nio på morgonen vilket betyder att jag fick sluta väldigt tidigt. Skönt! Satte mig dock i bamba med Tobias och Mattias efteråt och hade den skönaste lunchen på länge, fy bubblan vad skoj det var och vad jag gillar dom! Åkte tåg hem, och när jag hoppade av i Lerum stod bussen och vänta. När jag kom upp ur tunneln hade den åkt. För illa, är inte meningen att bussarna ska matcha och vänta in tågen?!
Hursomhelst så ringde jag Linda och kollade vad hon hade för sig, och vilken lyckoträff det var! Hon hade nämligen långrast, så jag passade på att traska bort till gymnasiet och hälsa på henne. Fick mig en personlig rundvandring i skolan, och väldigt trevligt sällskap, sjukt bra! Det kändes väldigt skumt att traska igenom korridorerna och hela tiden se människor man känner igen, som man tidigare har gått med igenom hela grundskolan, men inte sett sen man gick ur nian. Läskigt hur mycket, men samtidigt hur väldigt lite, människor har förändrats. Lagom till det att hon skulle börja igen gick min buss, vilket ju passade helt perfekt. Tack Linda, för att du tog hand om mig. Min räddare i nöden :)
Renovering
Johannas rum ska göras om, och dörren bytas ut. Problemet är bara att dörrstorlekarna skiljer sig nu från för 20 år sedan, så öppningen i väggen är ungefär 10 cm för liten på höjden för att den nya dörren ska kunna passa. Hänger ni med? Jag gör det knappt själv, så det är okej. Summan av kardemumman är i alla fall att pappa ska såga, eller göra något annat passande, i väggen så att öppningen ska bli större.
"Tja, jag är inte så bra på sånt här så jag får väl prova mig fram lite!"
Ja, det är ju bara att leka lite på måfå, blir det fel så är ju inte hela väggen (och hallen) förstörd i alla fall. Bra tanke. Nu är han hursomhelst i full gång, och hela huset brummar och vibrerar. Särskillt gött är det att ha rummet intill då. Jag vågar inte gå ut och titta på resultatet, kommer säkert sluta med att hålet blir för stort så att hon har någon form av peeping-tom springa högst upp. Käckt.
Monday
Hursomhelst. Idag hade jag tre prov igen. Det var ju skoj. Det gick inte så bra. Engelskan gick väldigt dåligt. Psykologin var ett enda stort bullshittande och biologin gick inte fullt lika bra som de två förra veckan. Men det kan ju vara gött ändå! Vad mer? Stod och väntade på bussen i Stenkullen. Den kom fyrtio minuter sent. Sånt blir man glad av! I helgen såg jag en snygg Max. Jag vet inte riktigt hur det funkar, men jag tror att om man heter Max så blir man automatiskt snygg. Eller om man är snygg så får man automatiskt heta Max? Något i den stilen. Sist men inte minst så har jag blivit helt nichad på Johnnys. Partille-Johnnys, alltså. Dom är så himla sköna, fresha, goa! Så nu vill jag ha PJ-maskerad. Fixa det till mig och jag kommer föralltid att älska dig.
Hardcore bantning
Imorgon börjar bantningen på riktigt. Fy vad peppad jag är!!! Nej det är jag inte. Men jag kör ändå, ha ha. För Katrin är go och hela hennes bloggbantning är go. Sjukt skönt koncept. Men mest kör jag för att bantning är ett så fruktansvärt kul ord. Senaste veckan har vi kört light, men imorgon drar vi igång med hardcore varianten! YES! Sofie tycker Katrin är dum som uppmanar till massanoriexia. Fast nu snackar vi ju inte skelettbantning. Utan fräschbantning. Nu siktar vi på BAL - 09, vänner! Då ska vi inte ha några valkar. Inget fett. Tröstätning är ute, Janina. Hör du det? Katrin säger ägg. Hon säger knäckemacka och sojamjölk. Och då är det det som gäller, OK? Bra så!
Ne men eftersom lilla moster Sofie bad om en daglig uppdatering så ska jag självklart försöka få med det. Fast vi vet nog båda två att det inte kommer att hända. Inte egentligen. Men jag försöker. Imorgon går startskottet för fit-Janina. Vi hörs då.
Taylor Momsen
8/15, hälften avklarat
Idag hade jag bara två mocks-prov, matte och ekonomi. Ekonomi var ett higher level paper, och jag gick in med inställningen "hur länge måste man sitta innan man får lov att gå igen?". Jag hade alltså inga höga förväntningar på mig själv då jag under två år inte har gjort något som helst vettigt på mina ekonomilektioner, plus att jag inte pluggat alls inför det här. Provet bestod av fem stycken short answer questions varav vi skulle välja tre att svara på. Fuck it, tänkte jag. Det är ju trots allt mitt nya motto. Men när provet startar så upptäcker jag att jag faktiskt kan två av frågorna direkt, utan att tänka. Hur galet?! Så jag börjar skriva och skriva och det känns förvånansvärt bra (det är säkerligen inga sjuor, men inga bottenskrap-betyg heller). Tredje frågan var dock inte ett lika självklart val, men jag bestämde mig för en, och skrev faktiskt litegranna som var av relevans. Dock satte ju tiden (och min kunskap he he) stopp för ett perfekt genomarbetat svar, men whatever! Två av tre satte jag, och med tanke på att vi snackar ekonomi så är jag nöjd med det! Visst är ni lika förvånade som jag?! Hursomhelst, nu till nåt viktigare!
IDAG ÖPPNADE BEYOND RETRO I GÖTEBORG!!! Hur bra?! SÅ bra! För er som inte vet så är beyond retro en vintagekedja som tidigare bara funnits i Stockholm. Och nu snackar vi att denna Stockholmsbutik är den både största och bästa of its kind, med nogrant utvalda plagg från alla världens hörn. "Den här affären är ett överfullt modebibliotek, tillfälligt hem för unika plagg så långt ögat når" står det på hemsidan. SÅ bra. Hursomhelst. Idag öppnades till min stora lycka en butik i Göteborg, och självklart var jag och kikade in så fort jag slutat. Och jag överdriver inte ett dugg när jag säger att det var som att komma till mitt personliga paradis. Mitt mecka. Alltså, det var tveklöst det vackraste jag sett i hela mitt liv. Tveklöst. Jag grät glädjetårar, tårar av ren och skär lycka. Trots att det var väldigt trångt, så mycket kläder på så lite plats, så kändes allt sjukt genomtänkt. De snyggaste dekorationerna, hottaste personalen, vackraste klänningarna (blommigt, paljetter, tyll, spets..), coolaste accessoarerna och ja, det var verkligen himmelriket. Verkligen. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Gå dit och ni kommer förstå. Nedervåningen på Topshop Arkaden. Do it!
I hate beige, it reminds me of SIMBA!
"She doesn't get that I'm a purple, sexy, intense, vampire, ninja, pickle!"
Ok, so I want a gay friend. Preferably Danny Noriega.
6 down...
Grattis till Janina som nu har 6/15 prov avklarade!
Oh and it hurts to want everything and nothing at the same time.
Three down..
Sedan får vi en liten paus för att därefter köra ännu ett litet biologiprov. Och denna gången trodde jag att det skulle vara data based questions och short answer questions, men tji fick jag! Det var nämligen DC, SAQ och essay questions. Jag hade inte väntat mig att behöva beskriva ventilation, meiosis, mitosis, the action of the heart, translation och transcription, digestive system och alla andra jobbiga processer i detalj. Men det fick jag minsann göra ändå. Dock hittade jag en fråga som funkade fint, så det ska nog ha gått rätt bra ändå. Men första tanken var bara "fuck". Ha ha. Fuck it. Det är mitt nya motto. Hursomhelst.
Dagens andra (smärre) chock kom när det var dags för prov nummer tre. Då var det inte alls svenska som jag hade räknat med, utan engelska. Uups. Skulle kanske ha läst på lite om comparative commentarys innan, Janina? Ja, det skulle jag nog. Vi skulle alltså jämföra två okända texter. Nu kanske det inte låter så svårt. Det är det kanske inte så svårt, men med IB's kriterier så är det inte heller det lättaste. Allt beror helt och hållet på vad man får för texter. Hursomhelst. När jag läser igenom dessa texter så känner jag bara "scoooore, detta kommer gå så lätt". Och så hade jag tusen bra idéer och tusen bra tankar. Så efter en stund ska jag börja skriva. Då låser det sig. Jag kunde inte alls formulera mina tankar i ord, och alla argument som låtit så bra i mitt huvud blev ren skit. Gött är det. Ne.
Imorgon är det ytterliggare tre prov, psykologi x2 och svenska. Denna gången är det verkligen svenska. Det känns inte bra, men whatever. Psykologin asså. Där är det mycket att plugga kan jag tala om. Dessutom är ett av proven ett HL only. HL är higher level asså. För er icke-IBare. Janina är psych HL. ho ho. Ne nu har jag hela alfabetet igen. Hejdå.
Balklänning
Här har ni i alla fall bilden:
kjolen. Bystdelen ville bara inte samarbeta i photoshop.
Tuesday
Bantningen då? Ha ha, det går asbra! Knappt ätit någonting idag heller, och det är svinskoj! Sa till och med nej till thai idag med mina vänner. Inte för att det är fet mat, utan för att det är mat överhuvudtaget. Och mat är ju inte längre okej. Jag kommer säkert kollapsa mitt i alla prov, det hade vart asball!
Ne, jag skojar litegranna bara. Men någonting tänkte jag försöka göra. Och eftersom Katrin är min gud, så ska jag gå med i hennes bloggbantning! Ha ha, nu är det bara massa bars hit, och fruktshakes dit i hela bloggen. Så himla gött är det! Det bästa är att hon inte tvingar mig att springa. Raska promenader säger hon åt mig att köra, och sånt gillar jag! Och vet någon, så vet Katrin. Eller hur? Precis. Bra så.
Ne nu ska jag plugga. Svammel svammel. Men de e gött. Hejdå.
Hela alfabetet
Ulf talar om att han hade tänkt att vi skulle arbeta med våra psykologi projekt.
Kim & Janina: Men vi har inte med oss våra grejer...
Ulf: Nehe.. Okej.. Vad ska vi göra idag då?
Janina: Vi kan köra yoga! (jätteglatt och jättenöjd)
Ulf tittar misstroget på mig med en blick som säger "du är störd, ska jag skratta eller gråta?"
Janina: Nej men shit förlåt, jag har adhd idag.
Ulf: Adhd räcker inte, du har ju för sjutton hela alfabetet!
Yes, och på den nivån har alltså dagen legat. Bra så!
För övrigt är banta är ett roligt ord tycker jag. Folk blir så upprörda av ordet banta, det låter liksom som att man ska gå och svälta sig själv. Just därför ska jag börja hårdbanta. Fast inte bara för att det är ett så skönt ord, utan också för att jag tänkte bli fit till balen. Därför har jag ätit fyra köttbullar i bamba. Och knäckemacka och ägg när jag kom hem. Det är allt! På en hel dag. Ha ha, visst låter det hemsk? Visst blir man upprörd?! Det är kul tycker jag! Är man för lat för att träna, då får man helt enkelt sluta äta. Jag säger som Katrin, "Jag börjar känna bantningmagen skrika efter mat. Den skriker "GE MIG MAAAAAT...kurr kurr kurr". Blir ingen jävla mat. Nu har jag skämt bort den alldeles för länge." Yes, så nu ska han minsann få vad han förtjänar! Magen alltså.
Jag återkommer med uppdatering.
Kanske är tiden inne
:)
Kärlek, kärlek, kärlek.
Ord som värmer. Samtal som gör underverk.
Love, love, love.
Hat, kärlek och lite däremellan.
Jag har funderat lite det senaste över det här med hat. För mig är hat en så stark känsla att jag inte ens kan greppa det. Jag har läst om det. Jag har sett det porträtteras på film. Visst. Men med den erfarenhet som jag personligen har, så kan jag själv inte känna hat mot någon eller något. Och det är ju bra. Det finns inte en enda person som jag hatar i denna världen, det är nog liksom för stort för att jag på riktigt ska förstå vad det är. Tvärt emot vad vissa verkar tro, alltså.
Arg kan jag däremot vara. Ibland kan jag vara riktigt arg till och med, och jag kan spela ut denna ilska på fel sätt, och många gånger har jag nog betett mig lika illa tillbaka. Ibland blir jag arg av anledningar som jag inte ens kan förklara för mig själv, och det tycker jag att man kan få vara ibland. Arg, nedstämd, irriterad, ledsen, frustrerad, deppig... Jag tror rent ut att det kan vara bra. Inte någon längre period, men stundvis. Hursomhelst.
Vad jag har kommit på är att ofta när man (jag) blir riktigt arg, och lyssna noga nu du/ni/någon/ingen som känner sig träffad, så bottnar denna ilska i kärlek. Det bottnar i det faktum att man blir besviken över hur någon som man egentligen tycker så mycket om, kan göra något som sårar och upprör en så otroligt. Men det är stor skillnad på att hata någon, och att misstycka i deras beslut och/eller handlingar. Stor skillnad. En sista förtydligare alltså: jag hatar inte. Inte någon. Inte dig.
För egentligen vill jag se mig som en kärleksfull person. Jag kanske inte talar om det tillräckligt ofta, men jag hoppas att folk vet om hur mycket jag uppskattar dom. Egentligen borde man tala om det oftare. Jag ska börja göra det. För jag har så otroligt många fina människor omkring mig, nära och på avstånd. Folk som får mig att må bra, att känna glädje och lycka. Det finns få personer som jag inte gillar, och som inte berikar mitt liv med något fint. Det spelar ingen roll hur ofta eller sällan man ses, jag har folk som jag endast träffar ett par gånger om året som betyder så fruktansvärt mycket för mig. Människor som jag saknar så det värker i bröstet. Ni betyder. Allihopa. Det ska ni veta.
Jag vet inte riktigt vad jag ville få fram med allt detta blaj. Kanske inget, kanske allt. Men är det inte det som är meningen? Att försöka reda ut sina tankar lite, sätta det i text, få lite perspektiv. Egentligen vet jag en sak som jag ville få fram, och jag hoppas att det också kommer fram. Vi får se. Kanske spelar det inte längre någon roll, och kanske borde jag bara låta det vara. Kanske är det bäst för båda parter att bara gå vidare. Fortsätta ignorera. Kanske inte. Jag vet inte. Jag vet verkligen inte. Men nu är det ute.
Och jag hoppas att ni, mina vänner, vet att jag älskar er alla. Otroligt mycket.
Det är sanningen.
Let's be magnets for life
Missa inte de fina hjärtehälsningarna på slutet.
Let's be magnets for life. I'll cover you... always. Never stop dreaming. I'm yours. Here's to a lifetime together. I love you. I do enjoy my time with you. I miss you. You are so amazing. I like you, do you feel the same? I wish you were here. To my wonderful fiancé - Thank you.
Ord som värmer
Alla hjärtans dag
Haha, jag var precis igång med att skriva värsta utläggningen om hur jag inte gillar alla hjärtans dag, att jag tycker det är ett halvonödigt kommerciellt jippo, och att det betyder mer om man visar att man tycker om någon de resterande 364 dagarna på året. Och precis när jag skriver detta kommer lillebror in på mitt rum och ger mig ett brev. Inuti ligger det här:
Grattis på alla hjärtans dag. Våga väga bröstförstoring.
Ps. fortsätt vara snygg.
Så nu har jag ändrat mig!
18
På dagens schema står städa, duscha, festfixa mig, slå in paket och slutligen fira att både Lovisa och Albin fyller 18. Om jag hittar ut till bushen vill säga. Jag har en känsla av att det kommer bli lättare sagt än gjort (Fredag den 13 ger mig ju inte hopp om goda odds).
Living might mean taking chances, but they're worth taking
I hope you never fear those mountains in the distance
Never settle for the path of least resistance
Living might mean taking chances, but they're worth taking
Loving might be a mistake, but it's worth making
Don't let some hell bent heart leave you bitter
When you come close to selling out, reconsider
Give the heavens above more than just a passing glance
And when you get the choice to sit it out or dance
I hope you dance.
Kräkläger #2
Tydligen har dom prisutdelning där uppe. Tydligen får dom diplom för sina bra och mindre bra prestationer och bedrifter under lägrets gång. Idag fick Linda diplom för "Viktigaste samtal" med en jurymotivering som kort och gott löd "VARFÖR?!". Tydligen var det fler än jag som hölls vakna av tisdagsnattens telefonsamtal.
Kräkläger
Anledningen till att Linda ringde var att hon inte kunde sova (no shit) på grund av alla basiller som härjar uppe i Bydalen för tillfället. En liten parantes är att Bydalen är något skidställe norrut i landet (gissar jag, jag har ingen aning) och att det är läger med kyrkan där för tillfället. Väldigt gött skulle man ju kunna tycka och tro, men då har man missat det lilla faktum att typ åtta personer har spytt på fyra dagar. Och det är ju mindre skoj. Linda låg alltså vaken och nojade över huruvida hon också skulle bli sjuk eller inte, och då väljer hon att ringa mig. Klockan två minuter i två. Det var mycket uppskattat.
Så där låg jag alltså, väckt ur min skönhetssömn, och blev tillsagd att prata om något som inte involverade spyor. Ok. Piece of cake kan man ju tycka. Jag berättade att jag skrivit en biologisummering på 15 000 ord och att jag vet hur min balklänning ska se ut. Sedan bollade jag snabbt över till henne igen, och återgick till att svara med mm och aah och ne stackars er.
Bra så!
Summan av kardemumman är alltså att nu ska jag sova. För jag är trött.
Godnatt.
Balklänning
Hursomhelst så har jag nog kommit fram till hur jag vill att min balklänning ska se ut! Satt och letade inspiration, pratade och planerade med mamma häromdagen, och efter många om och men så kan jag nu med 90% säkerhet säga hur den kommer att se ut. Skoj! Man kan säga att det är ett hopplock av två klänningar som vi ska sy upp. Och med vi så menar jag mamma. Jag var lite tveksam på att låta henne sy den först, men hon har trots allt gått en sömnadsteknisk linje på gymnasiet för inte alltför längesedan (20 år, haha) så förhoppningsvis så kan hon sin sak. Och dessutom lovade hon att om jag skulle bli missnöjd med minsta lilla så lämnar vi över det till en profesionell skräddare. Bra så!
Detta betyder alltså att tygjakten kan börja! Jag vet att jag vill ha en lila klänning. Mörklila. Jag har den exakta nyansen klar för mig, och hittar jag inte den blir det jobbigt. Material däremot är en annan femma. Jag har egentligen ingen aning om vad som bäst passar till modellen och formen osv, så det är väl tur att jag har mamma som kan sådant.
1 down, 5 to go...
Så nu har jag gett mig själv en fin liten paus. Mat, 24-tittande, facebook, bilddagboken, läsa tusen bloggar, och blogga lite själv har jag hunnit med. Tänk vad härligt! Dock har min lilla studiepaus varat lite för länge, så nu ska jag strax återgå till plugg och isolering. Den stora frågan är bara VAD jag ska isolera mig med. Matte låter kul. Matte kör vi på!
Hej!
Lov
Nu är klockan ett par minuter i tolv, och därmed ska tänderna borstas och lamporna släckas. Ser fram emot att bädda ner mig i mina fina, nya, blommiga sängkläder! Det är en nöjd Janina som säger godnatt.
Godnatt!
Februari.
Ikväll vid nio-tiden (efter att ha kollat på semestersvenskar som troligtvis är tidernas bästa program) bestämde jag mig för att gå ut på en promenad. Jag upptäcker till min fasa att det snöar. Jag tänker fuck it, det kan vara gött ändå, så jag stoppar musik i öronen och drar ut i kylan. Sjukt skönt att få rensa tankarna lite, tänka på både svinroliga (läs nedan) saker, och det som känns lite mindre gött för tillfället.
När jag sedan är på väg hemåt igen så kommer jag på att vi skaffade ett sådant där wii fit för någon månad sedan eller så, och tänker att nu är det läge att testa på detta. När jag kommer hem och jag förklarar mina planer så tar det inte många sekunder förrän både Sofie, Johanna och pappa är på plats i soffan för att titta, håna och skratta åt mina träningsförsök. Jag kan inte påstå att jag är vidare graciös, och inte heller har jag någon koordinationsförmåga, så det faktum att dom flabbade ihjäl sig åt mig och mitt pinsamma försök till ett "upper body"-pass har jag full förståelse för.
Hursomhelst ska jag nu berätta för er om det som just nu känns roligast i mitt liv, det som får mig att bli helt glad och lycklig inombords bara jag tänker på det, vad som är ljuset i den långa IB-tunneln: Sandra, Julia och jag planerar en Thailandsresa strax efter studenten! Tre veckor med världens goaste tjejer, sol, värme, fest och framförallt: aldrig mer IB! Kan det bli bättre? Tvek på det! Jag hoppas av hela mitt hjärta att denna resan blir av.
För övrigt kretsar de flesta av mina tankar kring student, bal, champagnefrukost, mottagning, klänningar, hår, inbjudningar, studentflak... Ja, jag längtar helt enkelt så sjukt mycket just nu. Självklart ligger ju både mock exams och finals och gnager i huvudet, och självklart måste mycket tid läggas på revision och plugg. Men som sagt, jag kan ändå se ljuset i tunneln. Det är snart över. Snart är vi klara.
Flummigt inlägg men whatever. Nu ska jag se ett avsnitt Jack Bauer och sedan sova.
Puss.